Volkswagen Team Sweden

Johan vill bytlåna, hinner hem till födelsedagskalas och slipper plan B.

”Det var en bra show på Lido i Paris när FIA hade sin prisgala. Kul att se att det var så många andra svenskar där. Jag satt med Timmy, Petter och deras familjer. Felix Rosenqvist var också där och en representant från Svenska Bilsportförbundet.”

Bästa minnet från kvällen?

”Det var förstås när de spelade upp intro-filmen för rallycrossen och jag fick gå upp på scenen och hämta tredjepriset. Och så fick jag träffa Ogier och prata lite med honom. Jag kanske ska föreslå att vi ska bytlåna Polo någon gång. Jag kan ta hans till svenskrallyt så kan han få köra min på RX On Ice eller nåt, ha-ha.”

Det blev knappast någon sovmorgon efter galan.

”Nej, tidig morgon och flyg till Gardermoen, där pappa hämtade mig för en tur till Beitostölen. Där skulle vi på skidläger med Bauhaus-gänget och deras gäster. Vi gjorde ett skidpass på lördag kväll och sedan blev det julbord. På morgonen körde vi ett nytt skidpass. Jag var instruktör och lärde ut teknik så det blev inte mycket åkning för egen del. Nyttigt för blivande Vasalopps-åkare att få lära sig bättre tekniskt och kraftbesparande åkning. Det fanns en del kvar att göra där såg jag…”

Men det där var också din 27-årsdag.

”Jag hann hem till söndagsmiddagen. Första dagen hemma på två veckor. Det var väldigt gôtt. Bland presenterna fick jag en fin lackad gjutjärnsgryta av farmor. Den har vi gjort köttfärssås i redan. Och så brukar jag alltid få kluriga spel av syrran, typ japanska, med komplicerade lösningar så man måste lägga hjärnan i åtta veck för att lista ut dem.”

Och det ger hon förstås dig för att hon vet att du inte kommer att kunna lägga den ifrån dig förrän du har löst problemet…

”Ha-ha, exakt så är det! Och när jag äntligen har klarat av en så kommer hon med en ny.”

Sedan fick du lite tid hemma med familjen.

”Jag var hemma hela måndagen förutom en tur till Karlstad, där jag köpte ny skjorta och slips inför Porsche-prisutdelningen under helgen. På tisdag morgon bar det iväg till Stockholm och Bosön för uttagning till landslaget. Vi fick bland annat lyssna till en föreläsning av Rickard Rydell. Han pratade bland annat om hur det är att vinna på målsnöret och hur det är att förlora på målsnöret, he-he. Skämt åsido så var det riktigt intressant. Han har upplevt mycket. Jag fick också prova simulatorn lite grann, men vi var ganska många så det blev inte så mycket. Ska försöka få till det någon mer gång. Det är ju en av förmånerna som finns med landslaget.”

Därefter bar det hem till Arvika igen.

”Jag har varit riktigt dålig under veckan, så jag stannade hemma under onsdagen. Det har blivit alldeles för mycket resande och för lite sömn de senaste veckorna. Då kommer förkylningen som ett brev på posten.”

Men ändå blev det en ny tur till huvudstaden redan på torsdagen.

”Först var det julbord med Volkswagen och så på fredagen så var det dags att släppa nyheten inför kommande säsong.”

Ett samgående med Marklund Motorsport och ett enat VW-stall med namnet Volkswagen RX Sweden med dig och Anton som förare.

”Jag tror det blir riktigt bra. Det finns mycket kunskap i de båda teamen. Jag och Anton har också testkört varandras bilar så vi vet att det finns bra grejer på båda. Nu ska vi ta russinen ur kakan och bygga en bil som har allt. Vi kommer att basera bilarna på de karosser vi åkte med i år. Jobbet börjar i Boliden och sedan flyttar vi över till Arvika. Det ska bli intressant att jobba med Anton och att få till ett samarbete mellan alla de smarta personer som finns i de båda teamen. Det är förstås fortfarande inte 100 procent klart med allt, men det känns ändå väldigt bra att de stora dragen är klara och att det nu är officiellt så vi kan sätta igång och jobba mot vårt mål. Man vet vad som gäller och behöver inte ha en plan B i bakkant. ”

Johan is blinded, suffers from distress and is awarded a personal driver.

”Before we went to Argentina I said that we would pretty safely secure the bronze medal if we avoided technical problems. It didn’t turn out that way. We had the speed, but got it awfully wrong in the qualifying heats.”

And it was a very special race in extremely dusty conditions.

”Already five cars into the training session it was too dusty to be able to see anything. I really can’t understand why they weren’t more prepared for this. After watering the track two heats were completed but then the sight was too bad. We often talk about the difficulties to see but this was really close to nothing. Driving wasn’t even fun. You were scared out there, especially considering the concrete foundations around the track. On my third lap I wasn’t aware of leaving the track until I felt the car sliding on grass. It must have looked as if we had never driven a car before – almost like the ’Worst Driver’ show on tv.”

The race day was cancelled and you had to restart on Sunday.

”After salting and watering it was okey for driving, at least the two first heat rounds, but at the start of the third qualification round it got worse again. ”

And in all this you had big problems producing fast races.

”In the first heat I was number three in the start and as I was in an early heat, times got better and better. In the second I was in the outside lane with no chance of finding a way in. In the third I made a mistake, hit a wall and got a puncture.”

Meanwhile Bakkerud was flying and your advantage had almost disappeared.

”It felt like we were losing grip of that bronze medal. The pressure on me was worse than on Solvalla in the STCC final when I had to win to secure the championship. But I was up to it for the fourth heat.”

Which was cancelled and only the first three qualifications counted, meaning that you were 13th, outside the semifinal.

”For the first time this year. But then Ole Christian had qualified and parked his car to give me the chance. There are some companies that don’t sponsor motorsport because it’s not a team sport but we are a big team working together and Ole Christian’s decision emphasises that fact, even though I’m the one steering the car that has won a medal in the World Championship. Ole was doing really well in a competition where he is not very experienced and I can only thank him for what he did to me. I hope that he also feels that I have given him good feedback about his car and for his development as a driver, during the season.”

In the semifinal you were starting at the back, but still almost made it to the final.

”That is something I’m satisified with, that I managed, despite all the pressure, to advance to third place. I got a good start, but from the second corner on I couldn’t see anything. Maybe it was stupid to keep full throttle when you are totally blinded by dust, but that comes to you afterwards.”

But you had Bakkerud right behind you.

”I didn’t know about that. I could see neither forward nor backwards. But I have seen from pictures that he was really close. Then I got it on the radio that he had crashed. But on the fifth lap my engine started misfiring and on the last lap it stopped. I had to ask on the radio whether Bakkerud was moving or not. But despite him retiring from the semifinal it wasn’t over. As he was the one gathering most points from the qualifying rounds he was first substitute for the final. It was the worst wait ever before I could conclude that all the cars started in the final. To sum up, it was the worst race day ever in my life, one hundred percent.”

Good for you that you got some days off in Buenos Aires then.

”30 degrees and sunny, really nice. Furthermore we met the guy who is the head of Volkswagen Motorsport in Argentina and he took us on a guided tour to a factory where the Amarok and the Souran are produced. He also knew a guy that took us to all the tourist attractions and the best restaurants in the city.”

While the others went back to Sweden you got off in Paris to attend the FIA prize award.

At the airport I got a surprise. VW Motorsport had sent a chaffeur and a Touareg to take me to the hotel.”

And as we speak you have just arrived in your room to get dressed for the ceremony.

”I guess shorts and hawaii shirt won’t be accepted there, ha-ha. I was really happy when my suitcase actually turned up at the airport. The others checked-in their luggage destined for Oslo and I wasn’t sure if the staff at the airport in Buenos Aires understood that my bag had to stay in Paris. Otherwise I would have to rush and buy a new suit. Now I will try to iron my shirt before I meet up with Pontus Tidemand and Emil Axelsson in the hotel lobby.”

 

Johan kör i blindo, lider svåra kval och får privatchaufför.

”Innan vi åkte ner till Argentina så sa jag att om vi inte fick några tekniska fel så borde vi kunna säkra den där tredjeplatsen utan större problem. Men så blev det ju inte riktigt. Vi hade speeden men hamnade helt fel i kvalheaten.”

Och tävlingen blev ju mycket speciell med extremt dammig miljö.

”Redan efter att fem bilar hade kört på träningen så var det för dammigt för att kunna se något. Jag kan faktiskt inte förstå att man inte var bättre förberedda på det. Efter vattning körde vi två heat i första omgången. Sedan var det omöjligt att se igen. Man brukar säga att det är dålig sikt, men det här var verkligen noll och ingenting. Det var inte ens roligt att köra. Man var bara rädd, särskilt som det stod en del betongfundament längs banan. På mitt tredje varv förstod jag inte att jag var utanför banan förrän jag kände att det var gräs under bilen. Det måste ha sett ut som att vi aldrig hade kört bil förut – ungefär som Sveriges värsta bilförare.”

Tävlingsdagen avbröts och ni fick börja om på söndag.

”Efter att de hade saltat och vattnat blev det skapligt så att det ändå gick att köra, åtminstone de två första heaten, men i början på tredje omgången började det bli riktigt dåligt igen.”

Och mitt i allt detta hade du svårt att göra bra tider.

”I första heatet kom jag ut som trea och eftersom det var tidigt i omgången så blev tiderna bättre och bättre längre fram. I andra omgången startade jag längst ut och det gick helt enkelt inte att ta sig in därifrån. I tredje gjorde jag bort mig själv när jag touchade i betongmuren och fick punktering.”

Under tiden gick Bakkerud som tåget och försprånget var i princip uppätet.

”Det kändes verkligen som att den där medaljen var på väg att rinna oss ur händerna. Jag kände en värre press än i STCC-finalen på Solvalla, men var redo att ta nya tag inför fjärde heatet.”

Och då blev det inställt och bara tre heat räknades, vilket innebar att du låg trettonde, utanför semifinalfältet.

”För första gången i år. Men då hade ju Ole Christian kvalat in och parkerade i depån för att ge mig chansen att köra semin. Det finns en del företag som inte sponsrar motorsport för att det inte är en lagsport, men vi är ett helt team som har jobbat tillsammans hela året och Ole Christians agerande är ännu mer bevis på att det är en laginsats som krävs, även om det är jag som styr bilen som tar en VM-medalj. Ole körde riktigt bra i en konkurrens som han inte har så stor erfarenhet av och jag kan bara tacka och ta emot det han gjorde för mig. Jag hoppas att han också tycker att han har fått hjälp av mig under året med inställningar på bilen och i sin utveckling som förare.”

I semifinalen startade du längst bak, men höll på att ta dig till final.

”Det är det jag är jäkligt nöjd med. Att jag lyckades ta mig samman efter all press och att jag lyckades ta mig upp till tredje plats. Jag fick en riktigt bra start och tog mig fram, men från och med kurva två var sikten noll. Det kanske var idiotiskt att bara hålla gasen i botten när man inte ser nånting, men det är sånt man tänker på först efteråt.”

Men du hade jagande Bakkerud i hasorna.

”Det visste jag inget om. Jag såg inte vare sig framåt eller bakåt, men har sett på bilder att han var riktigt nära ett tag. Sedan fick jag på radion att han hade kraschat. Men på varv fem började min motor misstända och på sista varvet stannade den. Jag var tvungen att fråga på radion om Bakkerud stod stilla eller om han kröp fram längs banan. Men trots att han hade brutit så var det inte klart. Eftersom han hade flest poäng från grundomgången så var han första reserv till finalen, så jag tvingades till den värsta väntan i hela världen innan jag kunde konstatera att alla bilar i finalfältet kom till start. Överhuvudtaget så var det den absolut värsta tävlingsdagen i mitt liv, till hundra procent.”

Vilken tur då att det blev lite semester i Buenos Aires under veckan.

”30 grader och sol, riktigt härligt. Dessutom träffade vi killen som är ansvarig för Volkswagens motorsport i Argentina och han tog oss med på ett studiebesök i en fabrik där de tillverkar Amarok och Souran. Han kände dessutom en kille som skjutsade oss runt till alla sevärdheter och bra restauranger i staden.”

Sedan blev det en flygtur till Paris, där du klev av för att vara med på FIA:s prisutdelning medan de andra fortsatte hem till Sverige.

”På flygplatsen blev det en ny överraskning. Där stod en privatchaufför som VW Motorsport hade ordnat. Jag fick hoppa in i en Touareg och blev skjutsad till hotellet.

Och när vi pratar har du precis anlänt till hotellet för att svida om inför galan.

”Det går väl inte att komma i shorts och hawaii-skjorta där, antar jag, ha-ha. Jag blev inte lite nöjd när jag upptäckte att min resväska faktiskt fanns på flygplatsen. De andra checkade ju in bagaget för transport till Oslo och jag var lite osäker på om flygplatspersonalen i Buenos Aires hade fattat att min väska skulle lyftas av i Paris. Annars hade jag fått rusa ut och köpa en ny kostym. Nu ska jag försöka hinna stryka skjortan innan jag ska träffa Pontus Tidemand och Emil Axelsson nere i hotellfoajén.”

 

Johan goes south, enjoys a cake and is on the air.

”On Tuesday the plane leaves for Argentina, close to a 20 hour jorney via Amsterdam. But we must be heading very much south because the difference in time zones is only four hours. We will arrive well in time so that won’t be a problem anyway. It’s been a long time since we saw our cars. I hope they haven’t become rusty in the container, ha-ha.”

What do you know about the track and the conditions down there?

”It looks like a fast track, at least the tarmac parts, but as usual it’s difficult to judge from an overview on the internet. But I like the idea of a fast track.”

The joker lap is in the later part of the track and ends up at the finish line.

”That’s interesting. The minus is that you can’t use the joker lap as a makeshift solution, so you might have to go one lap behind slower cars. To avoid the problem you have to be fastest in the start, simple as that.”

19 supercars in the line-up.

”Yes, and some of the drivers are new. Kevin Hansen is going to be there. I hope he doesn’t push Petter off the track. That could become a bit emotionally loaded. For me I think it would be awesome to finish off with a victory, just like I started the season. But apart from that, my aim is obviously to keep third spot in the championship. Of course, its important to gather points in the qualification and hopefully grab a spot in the semifinal. Andreas, on his behalf, must have a really good weekend to reach me. After the race we will stay to get our things together and when everything is down in the harbour, me and my mechanics will get a day and a half in Buenos Aires before we go home.”

Last weekend your team mate Ole Christian brought a junior world championship medal from Wales.

”That was really well done. It’s not an easy rally to win over there. By the way, Ole was here in the garage the other day so we had some cake to celebrate.”

And other activities.

”A radio channel for Värmland was here on Friday, and interviewed me about what’s coming up. I have also done a lot of physical exercise. l’m doing really well now. On Friday we played ice hockey, me, Mackan, Piotrek and Bart. You know, Sweden versus Poland in ice hockey: things can only end one way then, ha-ha.”