• Daily Life of Johan, a Blog from a Driver's point of view

    Rallycross driver Johan Kristoffersson tells us with his own words about the life behind the scenes. – Here you will find praise and critisism, gossips and deep thoughts...

    Do not take this blog too seriously!

    Johans vecka speglad av Morgan Carlsson

    05/07/2012 by Johan Kristoffersson

    Ladda batterierna blir bokstavligt viktigt för Johan, som vill fortsätta vara aktiv men får en känga för allt irrande i affären…

    ”Ungern blev ingen rolig resa. Ja, själva resan var den roligaste hittills, men racingen kunde ha gått bättre. Det krånglade från början till slut. På första träningen fick vi oljeläck på servon och blev stående. På andra träningen blev det vibrationer i bilen och allt grejande gjorde att vi aldrig hann testa med nya däck inför kvalet. Därmed satt inte allt klockrent när det var dags och då blev jag lite för passiv. Tycker jag saknade ungefär fyra tiondelar i kvalet. I första racet startade jag sjua men eftersom det är så lång första raka så blåste många förbi. Tror jag var nere på P14 i första sväng. Med dessa förutsättningar och med tanke på hur kvalet hade gått så var uppkörningen till en femteplats helt okej. I första racet gick krängarn sönder och när vi skulle byta den inför andra så fick vi koppla från batteriet och all elektronik. Det visade sig att batterierna är så känsliga att de måste stå på laddning. Generatorn var inte stark nog för att orka ladda, så efter formationsvarvet fick jag parkera.”

    Det verkar ju ganska störande att inte kunna påverka resultatet mer själv. Är det inte förvånande att den nya RS 5:an fungerade så bra i de första deltävlingarna, men nu råkar ut för problem? I andra heatet på Hungaroring kom ju inte någon Audi i mål. 

    ”När man tävlar med Audi blir man snabbt bortskämd med att allt bara fungerar, men vi måste komma ihåg att bilen är helt ny och det tar en stund innan man ’jobbat sig igenom bilen’ och, så klart, att vi åker runt med 100 kilo extra gör ju att det tar på bilen lite extra. Synd ändå att vi inte plockade fler poäng, hade behövts inför Spa, som absolut inte borde passa våra bilar.”

    Och nu förlorade du ju en förstaplats för första gången den här säsongen. Hur har det känts att vara i ledning i alla tre serier du kör, ständigt jagad liksom?

    ”Det är klart att man inte kan vara alltför chansartad när man ligger i topp. Å andra sidan får man inte bli passiv heller. Det har vi sett många exempel på genom åren, inte minst i STCC. Man får inte bli rädd för att gå in i närkamper. För min del har det varit praktiskt med förstaplatserna och därmed samma tänk i alla serier, men nu är det som det är med Superstars. Vi får göra det som går med förutsättningarna som är.”

    Inför Mantorp är du i ledning i STCC och Porsche Carrera Cup. Där lär det inte finns anledning att tro på något annat efter helgen.

    ”Det kommer att bli en mycket viktig helg för STCC-mästerskapet. Gör vi vårt jobb till hundra procent kommer vi att kunna kvala etta och vinna heaten, men det gäller att verkligen vara skärpt. De poängen vi kan skaffa nu kommer vi att behöva när vi kommer till andra banor som passar oss mindre bra. Förutsättningarna är lika bra som senast, men Engström och Nykjaer verkar ju ha fått bättre fart så det blir säkert tufft.”

    Lika tufft som när man ska på affären och handla mat, inte din favvo-sysselsättning…

    ”Jag drog ju nitlotten och blev tvungen att köpa mat en kväll tidigare i veckan. Jag sms:ade till Zandra för att få råd. ’Något nyttigt’ blev svaret. Sedan irrade jag runt i tio minuter innan jag ringde till henne. Med Zandras hjälp blev det potatis och köttfärs som blev till köttbullar. Jag beundrar såna som kan gå runt på affärn och handla mat för en hel vecka. Jag har inte fantasi att få ihop till en dag ens, ha-ha…”

    Men skor är du visst bättre på att köpa, en riktig skosamlare har vi hört.

    ”Eeeh, har inte tänkt på det tidigare, men insåg hur många jag har när Zandra plockade ut alla ur garderoben häromdagen. Dessutom påstår mamma att jag har ett antal stående hemma hos dem också. Det bara blir så, ska ju vara skor till många olika saker, löpning på asfalt, på grus, i myrmark och så vidare. Dessutom brukar jag ha ett par speciella skor för race-helger, men där får det nog bli ett par nya efter sommaruppehållet. Lite färgglada ska de vara, så att folk reagerar, he-he…”

    Johans vecka speglad av Morgan Carlsson

    29/06/2012 by Per Andersson

    Johan siktar mot ungersk F1-mark, avslöjar drömmarna om Höljes och säger sitt hjärtas mening om fotboll.

    ”Det ser ut att bli varmt i Superstars på Hungaroring under helgen. Prognosen säger strålande sol och 38 grader på lördag. Det innebär upp mot 80 grader inne i bilen, så vi får packa ner en extra fläkt i väskan. Banan är helt ny för mig. Det enda jag vet har jag sett på F1-sändningarna därifrån. Har inte ens kört dataspel på den banan, men tror den ska passa för oss. Det körs ändå F1 där så den lär vara öppen och stor. Jag ska försöka hitta någon ”on board”-film på Youtube, helst med en Porsche för då kan jag i alla fall jämföra och se vilken växel de åker på och på så vis få en känsla för hur fort det går på de olika partierna. Vi är framme vid brytpunkten för mitten av säsongen nu med den femte tävlingen av nio. Efter Ungern ska vi till Spa i Belgien och därefter kommer en ny ”balance of performance”. Förhoppningsvis kan vi få förutsättningar att bli konkurrenskraftiga till de tre sista tävlingarna på året.”

    Eftersom bilen redan är på plats när ni tävlar i Superstars så flyger du väl med ganska lätt packning. Snygg hjälm du har förresten, med ett finger i luften lackerat på.

    ”Den symboliserar förstaplatsen förstås. Det är faktiskt min första egna hjälm och därmed har jag kunnat få den lackerad som jag vill. Tidigare har jag bara ärvt hjälmar efter Fredrik Ekblom. Förra årets var den Fredrik vann STCC med 2003, ha-ha. Men till i år fick jag faktiskt en förfrågan från Bell om att köra med deras hjälm. Av någon anledning är dock inte hjälmen det enda som ligger i väskan. De andra packar ner grejer i min väska, så det får bli kontrollvägning för att inte överskrida maxvikten för flyget…”

    Du flyger till Ungern och i Höljes flyger rallycrossbilarna fram mot depåsvängen.

    ”Tråkigt att det krockar den här helgen. Jag hade gärna åkt dit och kollat. Det finns inte mycket inom motorsport som är så intensivt som rallycross, en riktig adrenalinkick när bilarna radar upp sig för A-final i värstingklassen. Mitt eget intresse för rallycross har helt klart ökat efter att jag har fått provköra vår egen rallycross-Scirocco. Visst är det mer chansartat än touringracing, med mer närkontakt och större risk att bli vänd i första kurvan, men det är fränt med så extrema bilar och att åka sidlänges genom banan.”

    Det låter som du skulle kunna tänka dig ett gästspel i Höljes någon gång – som förare…

    ”Jag skulle tacka ja direkt, men med rätt förutsättningar förstås. Ska man vara med där måste man få en chans att träna. Bräck gjorde det ju bra när han var där, Grönholm också förstås, men det var mer väntat. Jag var mer imponerad av hur Bräck lyckades anpassa sig, precis som han även gjorde i Midnattssolsrallyt. P-G tror jag också kommer att lyckas bra där uppe.

    Men om nu KMS bestämmer sig för att åka till Höljes med Sciroccon så finns det väl en till i familjen som är spekulant på styrningen. Vem skulle vara snabbast av dig och pappa Tommy?

    ”Ha-ha, jag så klart. Lätt! Men det ärligaste vore väl att åka upp och kolla i förväg så får vi se…”

    När vi nu är inne på andra motorsportgrenar så kan du väl berätta lite om ditt allmänna intresse. Vad följer du som tittare och åskådare?

    ”Jag är inte så inne på formelbilsracing. Eftersom jag inte själv har varit i kontakt med det så är det inte lika lätt att relatera till. Men jag ser förstås alla F1-race. Årets säsong har varit helt galen, hur bra som helst. Tyvärr har jag aldrig sett eller hört en F1-bil i verkligheten, men ett DTM-race har jag sett, på Hockenheim förra året.

    Motorsport på två hjul då..?

    ”Jag lärde mig köra cross före jag kunde cykla. Syrran fick en cross-cykel, men hon var inte så intresserad så det blev mest jag som körde. Ganska snabbt lärde man sig också var den där skruven satt som begränsade gasen, ha-ha.  Jag tävlade ända upp till KX80, men så var det en tävling på Bergdalsbanan här i Arvika där en förare kraschade rejält. Då satte morsan stopp för mitt tävlande. Det var för farligt. Det skulle bli crosskart istället, men tiden räckte inte till, så då blev det ingen mer motorsport förrän JTCC.”

    Men väldigt mycket längdåkning istället. Skidåkarintresset går väl inte ur?

    Längd följer jag alltid på tv, en sport i särklass. Allt med skidor, så länge de inte åker utför. Hockey är jag också intresserad av och då Färjestad förstås. Elitserien hänger jag med på och speciellt när det blir slutspel. Jag brukar åka till Karlstad någon gång varje säsong. Handboll är också intressant med mycket fysisk kontakt, liksom boxning.  Imponerande hur disciplinerade utövarna är. Jag skulle garanterat sitta i utvisningsbåset hela tiden om jag spelade hockey – eller kanske till och med bli skickad till omklädningsrummet, ha-ha…

    Humör och tävlingsinstinkt ja. De där egenskaperna hängde visst med under midsommarfirandet…

    ”Ja, det blev match i kubb. Syrran fick välja vem hon skulle spela med och insåg att segerchansen var större tillsammans med mig och vi vann förstås. Våra sambor är helt prestigelösa när det gäller sånt och kan mer eller mindre ge bort segern för att det ska bli lugn och ro. Jag och syrran tar en aning hårdare på en förlust.”

    Lika illa som du tycker om fotboll..?

    ”Största problemet med fotboll är filmningarna. En spelare får en liten spark på högerfoten, kastar sig ner, rullar 200 varv i gräset och håller sig sedan om vänsterfoten som om hälsenan gått av. Så kommer det en sjukvårdare springande och sprutar på lite ’magic spray’ och två minuter senare går samme spelare upp i en nickduell och gör mål. Löjligt.”

    Johans vecka speglad av Morgan Carlsson

    21/06/2012 by Johan Kristoffersson

    Johan sätter nytt personligt trötthetsrekord, drömmer om en klassisk midsommar och känner sig som en lärarvikarie…

    ”Det var riktigt slitsamt under Sturup-helgen. Så fysiskt trött som när jag klev ur Porschen har jag aldrig varit på en racingtävling. Heaten är ju tidsmässigt lika långa på de olika banorna, men det är fullt naturligt jobbigare att köra när det svänger hela tiden jämfört med långa rakor. Första heatet blev tufft. I första kurvan var det alldeles för trångt så det blev lite ändrade hjulinställningar och hål i oljetråget, men utan alltför mycket oljespill som tur var. Surt att jag fick släppa förbi Rydell, men det var något jag delvis orsakade själv. Vi hade ställt in bilen för att vara lätt överstyrd i början av racet för att slippa understyrning i slutet. Detta i kombination med det grus som Nykjaer drog upp efter sin tur utanför banan gjorde att jag tappade bakänden i snabbvänstern. Det följde med in i nästa vänster där jag åkte av. Mellan heaten fick mina mekar hur mycket som helst att göra. På en timme och tjugo minuter bytte de oljetråg och stötdämpare samt ordnade en ny setup på bilen. Det var tack vare deras fantastiska jobb som jag kunde prestera i andra heatet. Men ännu en gång skulle jag stå på yttern, vilket verkligen inte var någon höjdare på Sturup. På förhand hade jag hellre valt tredjespår än andra, men med facit i hand löste det sig bra ändå eftersom Engström inte täppte till bakom Nykjaer och jag kunde smita in bakom. Resultatet under helgen blev i alla fall bättre än befarat. Jag är nöjd med att vi höll avståndet och till och med utökade till Rydell. Å andra sidan är jag lite besviken att jag inte klarade Q1 bättre än en fjärdeplats. Efteråt blev det inte hemfärd utan go-kart för mig, Patrik Olsson och några andra på ett event i Helsingborg. Sent söndag kväll var jag hemma igen.”

    Och nu stundar en tävlingsfri midsommarhelg. Hur ska den spenderas?

    ”Inte planerat än, men om jag får välja så tar vi en klassisk midsommar, samlar ett bra gäng för en heldag på något ställe där vi kan vara kvar hela dagen.”

    Med vissa familjeinslag kanske? Det verkar ju som att klanen Kristoffersson har lite svårt att undvika varandra. Hur ser egentligen företagets ”släkt-träd” ut?

    ”Pappa är ju som han är, teamchef och diverse annat. Mamma har varit lite utanför verksamheten i något år, men nu är hon med igen och jobbar med VIP-event under tävlingshelgerna. Annars jobbar hon som lärare. Det jobb hon gjorde tidigare har Zandra, min sambo, tagit över. Hon sköter administrationen, gör bokningar av hotell och transporter samt en del jobb med hemsidan. Det är ganska praktiskt att hon jobbar här på KMS också. De perioder när vi har mycket att göra så brukar det vara mycket för oss båda. Det skulle bara kännas jobbigt om hon satt hemma och väntade på mig. I gengäld kan vi också ta ledigt samtidigt, så det funkar bra.”

    Man kan tänka sig för- och nackdelar med att nästan hela släkten är inblandad i verksamheten. Väger det över åt något håll?

    ”Det är billig arbetskraft, ha-ha. Men sedan är ju kommunikationen bra mellan oss eftersom vi känner vandra så bra. Alla vet att vi jobbar åt oss själva. Sturessons team är lite åt vårt håll, men annars tror jag inte det är så vanligt bland de större teamen med så många inblandade från samma familj.”

    En synnerligen viktig och trogen medarbetare är ju farmor Gerd…

    ”Hon har hand om ekonomin med fakturering och sådant där som är så otroligt långt bort från det jag vill syssla med. Farmor är duktig på att tjata om alla kvitton när man köper något. Tio minuter efter att man har handlat så ringer hon och frågar. Helst ska man skicka kvitton med en brevduva direkt till henne, ha-ha…

    Den som inte syns till lika mycket i verkstad och depå nuförtiden är ju din syster Jenny, lärare och hoppryttare.

    ”Hon har sina hästar ja, såna där bruna och vita saker med fyra ben. Jag har lite svårt att förstå mig på dem för de fungerar inte riktigt som våra bilar. När något går sönder på bilen så åker vi in i depån och byter en skärm eller fälg och så sticker man ut igen, men när en hov går sönder på hästen så måste den stå och vila hur länge som helst. Och likadant när jag tar ledigt, då låser jag verkstaden och när jag kommer hem står bilen snällt kvar där, men när hon ska åka bort så måste ju hästarna skötas om ändå…

    …vilket innebär att du måste hjälpa till, som den gode broder du är..?

    ”Precis. Hon har ju ställt upp massor för mig så man får ju ge tillbaka, men det är med viss motvilja. Det är mycket att tänka på. Jag får ha långa listor för att hålla reda på i vilken ordning maten ska ges, vilken häst som måste ledas ut först ur stallet och vilka som inte trivs ihop i hagen. Dessutom smiter de ibland. De är ju inte dummare än att de känner vad jag tycker om allt detta, så när jag kommer dit är det ungefär som när vi fick lärarvikare i skolan…”

    Det går ju riktigt bra för syrran med hästhoppningen, klar för stortävlingarna i Falsterbo till exempel. Har hon samma tävlingsinstinkt som du..?

    ”Ja, hon kan också hålla på och tävla om precis allt, ibland har vi tävlingar om fullständigt oväsentliga saker, bara för sakens skull. Och hon har faktiskt, enligt mig, blivit en sämre förlorare än jag nuförtiden. Förr var jag klart grinigare efter en förlust, men nu är det definitivt hon.

    Så när familjen käkar söndagsmiddag handlar det om hästar eller hästkrafter..?

    ”Lite häst- och STCC-tugg blir det förstås, men även annat. Mamma och Jennys make Daniel har ju alldeles vanliga jobb, så det blir lite grann deras bikttid också, ha-ha.”

     

    Johans vecka speglad av Morgan Carlsson

    14/06/2012 by Johan Kristoffersson

    Johan ser fram mot en racehelg på lika villkor, avslöjar hierarkin i teamet och hoppas att luften fortsätter gå ur på rätt ställe…

    ”På Sturup känns det som alla är lite nere på noll. Ingen av förarna har kört där med den bil de nu sitter i. Själv var jag där senast 2008 och körde JTCC, så jag vet var det svänger men inte mycket mer. Tror det blir tufft mot Chevrolet för karaktären påminner mycket om Knutstorp med tajta hårnålar, men man vet aldrig förrän man varit där. Målet är att samla poäng, så mycket det går, har inte råd att chansa och riskera en nolla i protokollet. Fast det är ju lätt att säga innan man fått hjälmen på sig…”

    Tur att du la till det sista. Annars lät det lite klyschigt faktiskt. Berätta något om hur det ser ut runt dig i depån under en STCC-helg, från kval till raceslut.

    På min bil är ju Ronnie Bergström ingenjör. Daniel Lifält har hand om däcken och Bart Stanek är min chefsmek. Dessutom har vi Barts lillebror Pjotrik och ytterligare en polack, Jasek, som grejar med bilen. Den jag har mest kommunikation med är förstås Ronnie och vi diskuterar inte bara STCC utan även Porsche där han också basar över bilen. På Porschen mekar Tony Fors, Emil Andersson och Emil Svensson.”

    Du kan väl berätta om ditt samarbete med Ronnie och vem som fattar besluten egentligen.

    ”Alla beslut diskuteras fram mellan honom och mig. Det är en viktig relation och den fungerar mycket bra. Han är duktig på båda bilarna och det som är extra bra är att han har lärt sig hur jag vill ha bilen och vad det betyder när jag ger information. Det finns ungefär 7 000 olika saker man kan ändra när det gäller inställningar och om jag säger att den är ’lite understyrd’ så vet Ronnie oftast instinktivt hur mycket justering det innebär.

    Det låter som att du bestämmer ingredienserna och han är finsmakaren som avgör om ni ska använda teskedar eller matskedar…

    ”Precis. Jag tar inga beslut utan bara beskriver känslan i bilen. I början kan det vara ganska grovt och handla om att komma in i det ’fönster’ av inställningar som varje bil har. Sedan blir det ofta mindre och mindre justeringar ju närmare race vi kommer. Eller om det är ett snabbt kvalvarv som ska sättas så kan det handla om riktig fingertoppskänsla med superdupersmå justeringar som gör att man sätter snabbaste kvalvarvet. Inför racet får man sedan fundera på hur aggressiv inställning man ska våga ha på bilen i relation till hur stort ’droppet’ är, alltså hur mycket däcken ’går av’. I såna beslut väger man in många olika faktorer: banan, vädret, konkurrenterna och startpositionen. Står man först kan det vara bra att ha en aggressiv setup för att kunna skaffa sig ett bra försprång. Skulle man sedan tappa i slutet så har man förhoppningsvis ett bra försprång att gå på så att det inte gör något. Startar man istället fyra-femma lönar det sig inte lika bra för då går det ändå sakta under första varven. ”

    Förutom den specifika inställningen på din bil så låter det som att teamchefen skulle vilja ha ett ord med i laget.

    ”Pappa är förstås med ibland och han är ju också rutinerad och vet mycket. Vi tre kommer bra överens, men ibland tycker man förstås olika. Överlag är jag och Ronnie lite mer riskbenägna än pappa. Han går oftare på den ’sejfa’ linjen medan vi vill chansa och slänga på ett par nya däck istället för att spara.

    Väl ute på banan fattar du förstås mängder av egna beslut, men man kan ju tänka sig att Ronnie och Tommy vill skicka en del kommentarer då också…

    ”Kommunikationen under ett race kan vara väldigt olika beroende på chaufför. När jag jobbade med Fredrik Ekbloms bil till exempel så var det rena ’P4 Ekblom’ i radion. Fredrik pratade hela tiden och ville ha reda på saker. Jag är lite tvärsemot och vill väldigt sällan kommunicera under loppet. Visst får jag lite information från Ronnie om varvtider, om jag drar ifrån på någon del av banan. När det blir safety car på banan blir det en del radiotrafik, men överlag så blir det ett irriterande moment med för mycket prat.”

    Efter racet, analyserar ni direkt eller får det lägga sig lite..?

    ”Utvärderingen brukar börja i radion redan på invarvet. Sedan blir det förstås en del genomgång av loppet i samband med presskonferens och andra intervjuer. Därefter förklarar jag direkt för Ronnie hur den känns och så läser han av bilens värden i datorn. Det kan ju ha hänt saker under loppet som kan förklara ett visst beteende. Då är det bra att ha med sig den kunskapen till nästa gång, även om förutsättningarna kanske inte är lika den gången.  Utvärderingen fortsätter sedan egentligen ända till nästa racehelg, en ständigt pågående diskussion. En sak ska man ändå ha klart för sig och det är att bilen aldrig blir helt perfekt. Man får alltid leva med en kompromiss, men däremot kan man försöka få ut max av bilen för de förutsättningar som rådde just den helgen.

    Då hoppas vi att det gäller på Sturup också. Förresten så råkade du ju ut för säsongens första punktering under veckan.

    ”Den kom på landsvägen mellan Åmotfors och Koppom, men det var på cykeln så det var rätt fordon. Jag tar hellre fler cykelpunkteringar än på tävlingsbilarna. Jag hade dessutom tur som hade min kusin Mattias Haggärde med. Jag brukar följa Tony Fors’ råd som lyder ’no bullshit on the car’ och aldrig ha med mig extra slang eller cykelpump, men Mattias har det här med cykelaffär i blodet så han var förstås utrustad.”

    Johans vecka speglad av Morgan Carlsson

    07/06/2012 by Johan Kristoffersson

    Johan summerar en helg i Italien med blandade känslor, ser fram emot en ledig helg – på riktigt – och berättar om sina arbetskompisar i verkstaden. Dessutom kommer han med ett avslöjande om sitt ätande, apropå förra veckans kostredogörelse.

    ”Jag erkänner. Det blev ett extra ägg till frukost idag…”

    Så där ja. Veckans bikt är gjord. Då kan du väl berätta lite om helgen i Italien och på Mugello-banan.

    ”Det började med en hyrbil som fick bärgas och bytas ut. Någon hade gjort en Mulle Meck-lagning vid påfyllningsröret så det sprutade diesel över hela bakdelen. Tyckte att den drog lite väl mycket bränsle… Om vi går över till racen så hade jag flyt med att alla mina värsta konkurrenter i mästerskapet råkade illa ut: Larini, Biagi, Pigoli… Och Morbidelli fick ju inte en enda poäng. För mig var det väldigt viktigt att kunna ta poäng i båda racen, särskilt som banan inte alls passade vår bil. Bestraffningarna med restriktor och extra vikt gjorde förutsättningarna sämre än jag hade väntat från början. På raksträckorna skiljde det 28 km/h i hastighet mellan oss och de snabbaste bilarna. I kurvorna var vi lite snabbare än de flesta, men det är ju svårare att köra om när det svänger. Jag ville heller inte ta risker och bli stående.”

    Klokt tänkt. Nu blev det ju ändå ganska bra utdelning och fortsatt mästerskapsledning. Blir det en ledig helg som belöning den här gången då?

    ”Det ser ut så just nu, men man vet aldrig när de två ministrarna, Per Andersson och pappa, kokar ihop något.”

    Per borde väl passa sig så han inte får dra igång sin fysiska träning igen tillsammans med de vältränade killarna på bygget.

    ”Ja, förra året var allihop här inblandade i hårdkörningen. Per tränade väl ordentligt för första gången i sitt liv, men det funkade inte med fasta tider, för helt plötsligt började han boka in annat just när vi hade träning, ha-ha… ”

    Men du har ju en hel del träningskompisar ändå. Kan du ta och berätta om dem och varför ni har så osedvanligt vältränade killar i verkstaden?

    ”Det underlättar ju rent allmänt att ha folk som orkar mycket eftersom vi gör mycket tungt arbete som att tvätta golv, kränga däck och bära tält. Vi har då Emil Svensson, som gick skidgymnasiet i Torsby tillsammans med mig. Han har varit här i 1,5 år och kom egentligen inte hit för att han var särskilt intresserad av bilar, men han gillade tävlingsmomentet. Nu sköter han däcken på Jordis bil och min Porsche. Dessutom har han hand om sponsorjakten till min Superstars-bil, den icke-sponsrade KMS-bilen som de brukar säga i tv-sändningarna. Vi ska försöka ändra på det. Nästa skidåkare är Bill Impola, ny för i år. Han var elitsatsande så sent som i vintras och placerade sig långt fram i senior-SM. Nu vill han göra ett litet uppehåll och kom hit för att han var intresserad av att skruva på bilar. Han är med på Jordis bil. Att vi är tre före detta elitsatsande skidåkare gör att det blir extremt tävlingsinriktat i allt vi gör. Det kan handla om att hålla ett bilbatteri på rak arm, bära flest jeepdunkar eller göra flest chins i truckgafflarna. När vi har varit ute och ätit lunch rejsar vi om vem som kommer först till bilen och får på sig bältet. Allt ska det tävlas om! Förutom Emil och Bill har vi även Bart Stanek, Emil Andersson och Tomas Nordström i verkstaden. De är inte lika fanatiska med fysisk träning, men har alla tävlingsinstinkten. Det passar väldigt bra i den här verksamheten för det är ju inget vanligt 7-16-jobb. Om vi kommer på en grej som kanske gör bilen lite lite snabbare så gör vi det, även om dröjer tre timmar extra innan vi får går hem.”

    Det underlättar väl också om man trivs tillsammans under sådana förutsättningar.

    ”Precis. Och det här är ett väldigt bra gäng. Vi är oerhört seriösa i KMS-teamet, men glömmer samtidigt inte bort att ha roligt. Det behövs eftersom vi tillbringar så mycket tid tiillsammans. Jag och Emil Svensson är ju sällan ifrån varandra. Honom ser jag oftare än Zandra. Ena gången delar man dubbelsäng med Zandra och nästa natt är det Emil. Det kan bli lite förvirrande ibland när man sticker in benet under det andra täcket och upptäcker att det är ett hårigt ben till där, ha-ha…”