Volkswagen Team Sweden

Johan blir bestulen på godis, känner på en ny skönhet och landar alltid i ett vaket tillstånd.

”Under träningen på Kinnekulle kände jag att det var något som inte stämde. Vi bytte motor till första omgången, men där gjorde vi fel däckval. Det blev för mycket skuret och dåligt grepp på asfalten. I andra kom jag iväg sist, men lyckades ändå få bästa tid i omgången. I tredje kändes det bättre. Jag valde startspår två och tog starten. Där kände jag att tempot fanns när jag kunde åka som jag själv ville. Snabbaste tid med två sekunders marginal är ganska bra på en bana med 40-sekundersvarv.”

Du var snabbast och fick pole. Det var upplagt för guld, men…

”Jag kom iväg alldeles för dåligt, trots att reaktionen var bra. Det är lite grann så det har varit hela tiden med den här bilen. Jag släpper kopplingen, men sedan står det still jämfört med de andra. Hedström sa ju efteråt att starten var som att stjäla godis från barn, men med tanke på hur andfådd han var efter fyra minuters finalkörning, så kanske han inte borde sno så mycket godis från andra, ha-ha…”

Trots starten så hade du ändå segern inom räckhåll.

”Jag hade ju snabbaste varvet i finalen också. Hedström körde ganska sakta på vissa delar och höll innern, men när jag hade tagit alternativen så var jag på väg ikapp igen och var inte alls långt efter när jag fick punktering. Det blev tomt på hela vänstersidan, både fram och bak. I slutänden kom ju alla finaler att handla om vilka som inte fick punktering. Det är lite synd när det handlar om SM-medaljer, men, men det är spelets regler. Alla visste om det från början. Lite extra tråkigt att det blev som det blev i den här tävlingen. När jag fick punktering i Carrera Cup-finalen hade jag ändå en stor ledning, hade vunnit en massa heat tidigare och blev mästare ändå, men både här och i Höljes hade jag något att bevisa. Men det är inget att gräva ner sig för. Vi får ta det en annan gång.”

Det blev inte mycket tid att sörja. Direkt iväg till Porsche shoot-out i Tyskland och en ny läcker bekantskap.

”Kom hem sent från Kinnekulle efter att ha suttit fast på vägen vid Skattkärr där en rysk lastbil hade sprängt motorn. Kändes som jag inte hann blunda förrän det var dags att ge sig iväg igen. På söndag kväll kom jag ner till Oschersleben. Som vanligt var det ett proffsigt och trevligt mottagande av Porsche Motorsport. Man känner sig som en i familjen direkt. Under två dagar fick vi känna på nya 911:an.”

Stora skillnader jämfört med 997:an du har rattat här hemma?

”Stora skillnader är ett svårt begrepp. Det kan handla om detaljer, men i racingsammanhang kan dessa betyda väldigt mycket. Fast det är klart att paddlar på ratten istället för växelspak är ju en rejäl skillnad. På ett sätt tycker jag det är synd. Det blir mer äkta bilkörning med en spak. Uppväxlingen blev snabbare och mjukare. Nerväxlingen var annorlunda. Kändes som kopplingstiden blev längre mellan urkoppling och till att automatiken hade lagt i nya växeln, jämfört när man själv flyttar spaken. Största skillnaden i övrigt var bromsarna. De kändes enklare att hantera. Man kunde ligga kvar på bromsen längre, vilket gjorde det lättare att förhindra framhjulsupplåsning.”

Och hur snabb var du jämfört med de andra?

”Det får jag förstås inte säga, men jag är nöjd med min insats. Jag gjorde en liten miss i kvalsimuleringen, men tyckte ändå att det gick bra. Racedistansen, som normalt är min starka sida, fungerade också bra. Resultatet blir officiellt i december, tror jag, men 200 000 euro verkar helt klart intressant. Sedan behöver man fixa ungefär 250 000 ytterligare på egen hand för att kunna vara med och köra på ett ärligt sätt i Super Cup. Jag tror att det går att göra bra ifrån sig i den serien om man klarar att göra ett bra jobb själv.”

Hela två dagar på hemmaplan nu då. Vad gör man med all den tiden?

”Jag cyklade igår, var ute i 2,5 timmar, körde 7,5 mil. Rejält stel i nacken idag kan jag säga och seg i kroppen. Det gick tungt på hemvägen från Vännacka över hela Finnskogen.”

Kanske har att göra med att det är en intensiv period: SM-final på Kinnekulle, Porsche-test i Tyskland och nu packat för Italien igen.

”När man inte är hemma och sover så blir det inte lika bra. Det blir lätt att man vänder på dygnet och långa dagar på racerbanan tar på en. Även om det inte är så mycket körning så är man igång många timmar och har koncentrationen uppe. Dessutom har jag inte lärt mig sova på flygplan än, trots att jag har gjort över 30 flighter i år. Det blir också lite slitsamt i längden. Nu ska jag ner till Vallelunga och köra Schöfflers bil igen, finalen på GT Sprint Superstars. Vi ska försöka vinna den där serien åt honom. Läget ser bra ut. Hoppas på att väskan följer med hem den här gången. På förra Italien-resan var det tomt på bagage-bandet när vi kom till Göteborg. Förarlicens, öronproppar, nackskydd, dator, overall, allt var borta. Som tur var kom väskan till rätta precis före helgen, så Berra körde expressfrakt från Göteborg direkt till Kinnekulle.”

Och den här gången har du bytt ressällskap. Istället för Zandra så är det Tony Fors som åker med.

”Han ska med ner och skruva lite på bilen. Så sett kanske jag har bytt upp mig, ha-ha.”