Volkswagen Team Sweden

Johan minns snorungetiden, korsbefruktar Räikkönen och Northug samt minns Holms höjder.

Läget verkar lite hetsigare än vanligt här i verkstaden. Det känns att premiärhelgerna närmar sig.

”Det är alltid så när man ska dra igång något nytt. Även om mycket är i ordning sedan förra året så blir det mycket att göra precis innan allt startar om. Mattor ska plockas fram, fälgar ska tvättas och när det gäller rallycrossbilen så är det mycket nytt att ta tag i. Det är ju ingen ’plug and play-bil’ direkt utan allt ska hemsvetsas och hempulas. Det är svårt att planera in tester för den också. Vi vet inte riktigt när vi får vissa grejer och kan inte räkna med att åka ut någonstans och sätta banrekord direkt. Vi får rulla ut lite försiktigt till att börja med och se så att allt funkar.”

Efter att ha levt i en motorsportfamilj hela livet har du ju gjort något av en kometkarriär själv de senaste åren och ska nu ge dig på ännu en gren inom bilåkarvärlden. Vad har du för minnen och förebilder från din uppväxt?

”Jag har egentligen inte så många jättestora minnen, men det är klart att när pappa vann i rallycross-EM hemma på Westom -98 var en stor grej – en go’ helg när allt bara stämde, men jag var ju ändå rätt liten då och minns inte så mycket av själva tävlingen. Några år senare var det ju häftigt med Colciagos uppkörningar. Jag minns särskilt på Mantorp när han och ’Flash’ krokade ihop i första sväng och Roberto hamnade sist. Då var det deppigt på läktaren. Men sen så fick ’Flash’ drive-through för att ha kört för fort i depån och så började Roberto sin uppkörning och vann. Fortfarande var jag ju mest en snorunge som sprang runt i depån. Det är egentligen först med Fredrik Ekblom som jag mer aktivt försökt snappa upp saker. Jag har lärt mig väldigt mycket av honom och hans professionella sätt. Han är också ödmjuk som en vanlig Svensson. Det är lite tråkigt i och för sig. Själv skulle jag vilja vara mer som Petter Northug, att få lov att spexa och vara lite underhållande och spydig i kommentarerna. Nu är ju inte motorsporten sån eftersom vi jobbar i relation till våra sponsorer och man kan inte vara personlig på samma sätt som Northug. Det blir mer att hålla sig till Questions and Answers-formulär och svara rätt. Motorsportens motsvarighet är väl Räikkönen, fast på ett helt annat sätt. Han verkar aldrig ha läst ett Q & A, kommer till presskonferenserna med nerhasad overall och vill helst inte svara på frågor alls. Det kan man jämföra med Hamilton som alltid är prydlig, välkammad och mån om att sponsordekalerna ska synas, men inte särskilt underhållande. En blandning mellan Räikkönen och Northug vore idealet som idrottsprofil.”

Det verkar inte finnas någon självklar idol från din uppväxt.

”Jag är sällan imponerad av någon viss person som helhet. Däremot kan det finnas vissa detaljer som jag gillar, som till exempel med Gunde Svan som verkligen gick sin egen väg. Å andra sidan blev det lite löjligt mycket av det också.”

Och då hamnade vi utanför motorsportvärlden och kanske kan hitta några andra minnesvärda idrottsögonblick.

”Det är klart att jag som tidigare skidåkare tyckte det var häftigt med Johan Olsson på femmilen i VM senast. Att någon bara kan dunka till så och göra loppet helt själv är bra fränt. Sedan tyckte jag också att det var bra gjort när Charlotte Kalla drog förbi Virpi Kuitunen i Tour de Ski uppför slalombacken. Per Elofsson är också en sådan som gått sin egen väg och inte haft det helt lätt i karriären, men ändå lyckats. Men den idrottshändelse jag först kom att tänka på var när Stefan Holm tog 2,36 i OS i Atén. Då minns jag faktiskt exakt var jag befann mig när det hände, så det måste ha satt sina spår.”