Volkswagen Team Sweden

Johan jobbar sig fram till pallen och får en inblick i folkrace-världen.

”Banan i Turkiet var ganska annorlunda i verkligheten jämfört med vad man hade kunnat se från filmerna. Det var stor skillnad på asfalt- och grusdelarna och man skulle helst ha haft två helt olika bilar. När jag fick till ett bra varv så hade vi lika bra speed som de bästa, men problemet var att jag inte lyckades åka lika fort varje varv. Till söndagen gjorde vi några små ändringar här och där samtidigt som jag jobbade med detaljer i körningen. I tredje omgången hade jag kunnat göra något riktigt bra men då blev det ju en jäkla smäll mellan Jeanney och Heikkinen. Med de båda bilarna stående efter blindsvängen så gick det på en växel lägre än det skulle där och vi fick bara till en sjundetid. Det var lite idiotiskt att inte rödflagga det heatet.”

Men trots en tiondetid i fjärde omgången så hade du ett skapligt läge i semifinalen.

”Jag kom ju ut som fyra och tog sedan jokern på sista varvet och tog mig upp på tredje plats. Sedan hade Robin och Timmy sin fight och jag lyckades smita upp i ledning, men blev lite för djup i nästa sväng och sedan kom Timmy rakt in i framhjulet på mig. Han fick sedan en smäll tillbaka av mig i nästa sväng och när Robin sedan snurrade så hade jag ändå tredjeplatsen. Nitiss hade ju varit snabb hela helgen och låg precis bakom mig, men det var bara två-tre svängar kvar och jag kände inte någon egentlig fara. Men jag hade gärna stått längst fram i finalen istället för längst bak.”

I finalen fick du lite problem att fatta beslut om jokern i starten.

”Jag var på väg in, men såg då att Jeanney också gick in. Jag hade ingen lust att vara tredje man in i jokern, men innan jag hade bestämt mig så smet Marklund upp på innern. Sedan gjorde han nog en miss i hårnålen så jag kunde ta mig förbi. Sen körde de andra ihop med varandra så det blev ganska lugnt därifrån fram till tredjeplatsen.”

Det kändes som att allt inte gick på räls och att hela teamet fick slita för pallplatsen.

”Verkligen! Jag är nästan mer nöjd med den här tredjeplatsen än jag var med andraplatsen i Barcelona. Det stod och vägde flera gånger och särskilt i början var det lite emot hela tiden.”

Men nu släpper du VM-poäng och miljonvärdesbilen för en helg och sätter dig i en Volvo 245 under NGK Masters i Karlstad.

”Jag sa redan samma dag som NGK förra året att jag aldrig skulle åka igen om jag inte hade en riktig bil. Då fick jag ju inte åka ett helt heat ens, utan bara totalt knappt tre varv.”

Du var själv nere hos Daniel Wall och hämtade bilen. Fick du några tips från folkrace-kungen?

”Han sa att han inte har någon körskola, ha-ha. Det är nog svårt att tala om för någon som inte kört så mycket folkrace hur det ska vara. Visst, det är tre pedaler och en ratt, men det är ändå inte samma sak. Det är bara att göra som GW Persson och titta på det rent statistiskt: ingen har kommit från rallycross eller racing och gjort något som ens är i närheten av ett bra resultat i folkrace.”

Men du tävlar ju också mot en del rallycrosskollegor.

”Hedström, Kevin, Sebastian och Robin har ju kört hur mycket folkrace som helst. Timmy däremot har kört ungefär lika lite som mig. Honom ska jag i alla fall köra ifrån.”

Du har testat din svarta 245:a lite grann under veckan.

”Den är bakhjulsdriven och oerhört baktung, som Porschen ungefär.”

Det var en oväntad och lite lustig jämförelse.

”Ha-ha, ja, den känns ungefär som att kasta en slägga med skaftet före, men jag tror att det kan bli väldigt kul det här. Om jag får ta mig i mål i tre heat så är det inte hela världen om jag inte tar mig till final.

Det där menar du inte…

”Ett heat åtminstone skulle jag vilja vinna för att visa att vi som kommer utifrån också kan köra bil. Och kommer jag till kändisheatet så blir det slakt. Det bästa med det här är att inte behöva spara på något och att veta att man inte behöver trava runt bilen i två veckor efteråt för att se när de bygger ihop den igen, ha-ha.”

 

Johan is driving with his ears, copies his father and does not get a leave.

”I had been longing all season for the race at ’Knutan’. It’s a track that contains several really tricky parts and you have to be patient and let the car do the job. Ronnie and me have been working together for many years and we have found a good way to communicate how the car should be moving. I’m not always aware of what he’s up to but I can see from the graphs that I have been driving better and better during the season and that was exactly what I wanted from the Porsche project."

It was some kind of graduation then and you were quickest already in training and qualification.

”It think I could have maximised the car a bit more in qualification, but I wasn’t able to do that. A broken display the whole first day didn’t make it easier. I couldn’t get any information about temperature or gears and I couldn’t see the lap times. Nor could I get delta times, where I can see if a corner has been faster than the one on the lap before. I had to go for ear, but luckily I have been on this track many times before so I know what gear to use in different parts.”

You went through both races with quite some ease.

”To be honest I was a bit nervous before the first race, for the first time this year. I got Jocke right behind me and Lukas on the outside. I went really smooth through the first corner and then I just covered for Lukas out on the next straight. Our strategy was to go hard from the start to find the right temperature in the tyres and that worked. The rest was of the race was under control.”

And the same in the second race.

”Yes, but there was a little bit more drama inside the car than you could notice from the outside. I increased my lead durng the first six or seven laps but then I stopped pushing. I noticed Jocke was getting closer so I tried to go faster again. It’s difficult to step up a gear when you are also losing grip. You notice very quickly in the rear mirror when someone is getting closer. But the last laps were just fun to drive. It’s so nice to be able to put everything together with thirteen straight wins.”

In the first two sections of the track you weren’t faster than the others but in the last section there was no doubt about it. Are there any special tricks to use there?

”There are small small things that you have to learn. In fact it was my father who taught me about the secrets when I was in JTCC. He had cracked the code going behind Fredrik Ekblom in the Super Touring Championship, so Knutstorp is a circuit that means a lot for us. For a long time my father had a note from a warm up posted in his office where was number one, Ekblom second and Colciago third, ha-ha.”

Ekblom was impressive at Knutstorp this time as well.

”It was really fun to see Fredrik in the second race where he had to win to stand a chance on the championship. It was like he was re-born when went for all the chances he could get. But Thed is also fantastic. Three titles in a row. He knows how to get the most out of his car.”

And talking about STCC. Last week you were talking about wearing a full helmet partly due to the risk of things flying around in the car. Emma Kimiläinen’s eye injury shows that you were quite right about that.

”Yes, as you could see. Something has apparently flown into her eye, causing damage.”

You pull down your visor and head for rallycross in Turkey.

”I have really been looking forward to this race since Spain where everything went so well. I have watched some films from last year but it’s difficult to get a good view of the track. The gravel parts seem to be slippery and it’s a bit tricky here and there. But it will be a new challenge, really interesting to see if we have found the right set up.”

You have had a pretty normal life at home during the week.

”I’ve done some exercise. I went for a couple of bicycle rides in this fantastic weather that we have had. And of course I’ve had some time with Zandra and Colin.”

But this weekend there is a big feast in your hometown, ’Arvika-mârten’. You should ask for parental leave and go for some merry-go-rounds with Colin.

”Ha-ha, yes I should but my permission was denied.”

Johan kör på gehör, härmar pappa och får inte permission.

"Jag hade längtat hela säsongen efter att få åka ner till 'Knutan'. Det är en bana som innehåller några riktigt luriga partier och man måste ha tålamod och låta bilen göra jobbet. Ronnie och jag har jobbat ihop i många år och har hittat ett bra sätt att kommunicera hur bilen ska röra sig. Jag vet inte alltid vad han pysslar med, men jag kan se på graferna att jag har kört bättre och bättre hela säsongen och det var ju precis vad jag ville ha ut när jag började jobba på att få till en Porsche-styrning."

Det var lite av examen nu då och du var snabbast redan på träning och kval.

"Det kändes som att jag hade kunnat vrida ur ännu lite mer ur bilen i kvalet, men jag klarade inte det. Det underlättade inte att jag fick köra hela första dagen utan display. Det betydde att jag inte hade någon temperaturinformation, ingen växlingsindikator och inga varvtider. Inte heller kunde jag få några delta-tider, där jag ser om jag har gjort en sväng snabbare eller långsammare än varvet före. Jag fick åka på gehör, men som tur var så har jag ju varit på banan så många gånger att jag vet vilken växel som gäller på olika partier."

De båda heaten avlöpte ju också ganska smärtfritt.

"Jag var faktiskt lite pirrig inför första racet, för första gången i år. Jag fick ju Jocke i rygg ner mot första kurvan och Lukas på utsidan. Jag tog det riktigt lugnt genom svängen och försökte sedan bara täcka för Lukas ut på nästa raka. Vi hade gått för en strategi där vi skulle jobba på att få upp tempen i däcken tidigt och det lyckades. Därifrån var det ganska lugnt in till mål."

Och likadant i andra racet.

"Jo, men där var det ändå lite mer dramatik inne i bilen än vad det såg ut utifrån. Jag drog ju ifrån första sex-sju varven, men släppte sedan av lite grann. Då såg jag att Jocke började närma sig så jag fick försöka åka fortare igen. Det är alltid svårt att göra, särskilt som däcken börjar gå av. Det syns tydligt i backspegeln när någon närmar sig och det var lite oroligt där ett tag. Sista varven var det bara kul att köra. Det är så himla roligt att kunna knyta ihop säcken och ta tretton raka segrar."

På banans två första sektorer var ni ganska jämna, men i sektor 3 var du genomgående klart snabbast. Finns det några speciella knep att ta till där?

"Det är små små grejer som man måste komma underfund med. Egentligen var det pappa som lärde mig många saker där nere under tiden jag körde i JTCC. Han hade i sin tur knäckt banans kod när han åkte bakom Fredrik Ekblom en gång i Super Touring-mästerskapet. Det är en bana som betyder något särskilt för oss. Jag vet att pappa länge hade en lapp hängande på kontoret från en warm up, där pappa var etta, Ekblom tvåa och Colciago trea, ha-ha."

Ekblom imponerade ju på Knutstorp även denna gång.

"Det var riktigt kul att se Fredrik köra andra racet, där han var tvungen att vinna för att ha en chans på mästerskapet. Det var som att han var pånyttfödd och högg på varje lucka som uppstod. Men Thed är rätt grym också. Tre mästerskap i rad. Han vet hur man ska vrida ur det allra sista ur bilen."

Och apropå STCC. Du pratade ju förra veckan om att köra med stängd hjälm på grund av risken för saker som flyger omkring inne i bilen. Emma Kimiläinens hornhinneskada visar att du inte var helt fel ute i ditt resonemang.

"Ja, du ser. Så är det. Nånting har uppenbarligen flugit in och rispat upp hennes öga."

Du fäller ner visiret och tar nya rallycrosstag i Turkiet under helgen.

"Jag har verkligen sett fram emot nästa tävling sedan Spanien där det gick så bra. Jag har kollat en del på filmer från förra året, men det är svårt att få en klar bild av banan. Det såg ut som det var dåligt grepp på gruset och ganska knixigt i vissa partier. Men det är en ny utmaning och ska bli himla kul att åka ut och se om vi har tänkt rätt när det gäller inställningar på bilen."

Under veckan har du haft möjlighet att leva lite vanligt liv.

"Jag har hunnit träna två dagar. Det blev cykling i det knallväder som vi har haft. Och så har det förstås blivit tid att umgås med Zandra och Colin."

Men under helgen är det ju folkfest på hemmaplan, Arvika-mârten. Borde du inte ta pappaledigt och stanna hemma för att åka karusell med Colin?

"Ha-ha, jo, det borde jag ju göra, men ledighetsansökan gick inte genom..."

 

Johan opens a new door, summarizes his opponents and is closing himself.

”I am very satisfied with the Barcelona weekend, even though you don’t feel very happy not having won when crossing the finish line. It felt like we opened a new door for our development of the car, which made Asta behave exactly like I want her on the track. Setting the fastest lap with a margin of fourth tenths of a second is awesome. But the first two qualifying heats were not perfect. I didn’t let the car do the job, couldn’t relax and didn’t trust it to be fast enough. In the third session I was the fastest, having been second behind Tanner from the start and then taking the joker on the second lap to be able to pass him later on.”

And the semi-final felt like a walk in the park.

”Yes, having made it through the first corner I felt that everything would be alright. I had good speed, even though it wasn’t maximum attack on the last laps. In the final I was on the outside of Timmy and he was very keen to keep me there. I think me and Timmy did exactly what was expected from us in that situation, allowing Petter to come on the inside though. Later on our strategy with the joker worked well so I could get past Timmy. It felt like they were focused on reaching Petter, forgetting me. To summarize it was a good weekend where we had the whole package, a good practice, fast lap times, good qualifying rounds and received lots of points.”

You’re heading south this weekend as well, but only as far as Skåne, for the final Carrera Cup at Knutstorp.

”Im’ really longing for ’Knutan’, having done so the whole season. It is a real nice track, especially with the Porsche. There are two more races to be won and first of all I need a good qualification. But we have two good sets of tyres left from Solvalla. They were never really heated. As usual it will be tough, but it’s good to know that even if Oscar Palm and Jocke Mangs put their points together I’m still six points ahead, ha-ha.”

Full focus inside your helmet. You’re one of the drivers with a full face helmet while some of the others have open helmets. Why is that?

”Petter has an open helmet and Jeanney has one with a shade, like a cap. Timmy had a closed helmet at first, but changed to an open one for 2014. I guess the drivers with open helmets think they get a wider visual field. I would never use one of those. I feel more safe in a full face helmet. Some say it doesn’t matter because we sit in covered cars but I have seen more that one crash when things come flying into the car. As our necks are tied I also think that a closed helmet is more solid in a crash. Normally an open helmet would be torn to its sides when the impact is big.”

And in the starting position Timmy goes about with giant roars while you stay very calm.

”Everyone has their own way. I’m his total opposite and want to shut myself up and sit in a relaxed position.”

A couple of days at home between the races. Have you been doing any physical exercise?

”Far too little. All the travelling is more exhausting than you can imagine. But there will be a 3:10 run with Viktor before I go to Skåne.”