Volkswagen Team Sweden

Johan is yawning, standing on his heels and is in a hurry for a wedding.

"On the way to Canada everything went well with the jetlag, but back home was really hard. We arrived at two o’ clock on Monday and I stayed awake thanks to a couple of tricks. I got my hair cut and watched the latest Johan Falk movie. So far so good, but the following days I was terribly tired. I think of how tough this must be for Sebastian Eriksson who is crossing the Atlantic regularly this season."

Some 'jetlag' about the race as well, a tiring result.

"As for the points it was not good at all. First I broke a front diff on the second practice. The next one broke on the fourth practice and we hadn't brought more than that to Canada. One broken diff in two years before and now two in one day. At that moment I thought there would be no more racing for me, but the team decided to pick parts from Tord's car to help my start. Extremely sad to do like that of course. I really suffer with Tord and can easily understand his feelings. From my point of view, it was an extended pressure. I couldn't afford another broken one, which makes you passive. You somewhat become like a tennis player standing on his heels and in those situation you make wrong decisions.

But everything wasn't disaster during the weekend...

"We had the speed and the starts were great. In that area we were among the best, but still we ended up being in the wrong position at the wrong time. In the first heat I made my own mistake, had a stop, and lost the victory to Timmy. In the second I tangled with Nitiss. The rear left suspension broke. In the third I was first from start to finish but the time was not good enough for the absolute top spots. In the last heat me and Petter crashed into each other and my frame leg was bent leaving the wheels pointing in all directions.  

And in the semifinal you got another knock.

"I was in the last line and got a pretty good start, but I couldn't find a way through. Me and Timur got caught in each other. I got a puncture and his rear was damaged . We went like two wounded crows.

But Canada was a new experience.

"I though the track was fun. A good thing about rallycross is the variation. I think that you don't need traditional rallycross tracks all the time. The cars are adjustable to different types of character. Here we went almost 200 km/h which I enjoy."

At home you planned a test at Westombanan.

"We have some new things we need to try ahead of the coming World Championship tracks. There are changes for many parts and also some updating to do. We learn things all the time, as we did in Canada."

And at home new things are happening as well, little Colin growing and growing.

”You notice the development when you have been away for a while. He’s more than seven kilos now; the graph is straight up. It’s nice to have other important things in life to come home to when racing has been bad. You can shift your focus. By the way, in Canada I bought a Montreal Canadiens shirt for Colin.”

And having been that far away, it’s almost home ground this weekend, Porsche Carrera Cup in Karlskoga.

”I like it there. It would be nice to decide the championship already this weekend. I think Karlskoga based Robin Hansson will be my toughest opponent along with Jocke Mangs who has won there before. After the race me and dad are straight off for a wedding. My cousin Mattias is getting married. We won’t make it for church but I hope the party isn’t over until we get back, ha-ha. In fact, they have moved the wedding because of me competing in Canada but then it was decided I was going to drive the Porsche and we had a collision anyway…”

 

Johan gäspar, står på hälarna och skyndar till bröllop.

”Det gick bra dit, men hem från Kanada blev det riktigt jobbigt med tidsomställningen. Vi kom hem klockan två på måndag och jag försökte hålla mig vaken med hjälp av olika knep. Bland annat åkte jag och klippte mig och så såg jag senaste Johan Falk-filmen. Det gick ganska bra så långt, men följande dagar har jag varit något så fruktansvärt trött. Jag tänker på hur jobbigt det borde vara för Sebastian Eriksson som flänger fram och tillbaka över Atlanten.”

Lite ’jetlag’ blev det väl också över själva tävlingen, en tröttsam utgång resultatmässigt.

”Poängutdelningen blev helt klart dålig. Det började med att jag körde sönder en framdiff på andra träningen. På fjärde träningen gick en till sönder och någon mer än så hade vi inte med oss till Kanada. Tidigare har en enda diff gått sönder på två år. Just då trodde jag inte att det skulle bli någon mer körning för mig, men teamet fattade beslutet att lyfta över en diff från Tords bil för att hjälpa mig till start. Fruktansvärt tråkigt när det bli så förstås. Jag lider verkligen med Tord och kan precis föreställa mig hur han kände. För min del innebar det att jag inte fick köra sönder ytterligare en, vilket gör att man blir ganska passiv. Pressen ökar. Man blir som en tennisspelare som står på hälarna och då är det lätt gjort att fatta fel beslut.”

Men allt var inte nattsvart under helgen ändå.

”Vi hade speeden och starterna fungerade jättebra. Där var vi absolut bland de allra bästa, men vi hamnade ändå lite på fel ställe vid fel tidpunkt. I första heatet gjorde jag bort mig själv, fick en stoppsladd och tappade heatsegern till Timmy. I andra heatet krokade jag ihop med Nitiss i första sväng. Hjulupphängningen vänster bak lossnade. I tredje tog jag starten och fick åka fritt, men tiden räckte ändå inte riktigt till toppen. I sista körde jag ihop med Petter och böjde rambenet så att hjulen pekade åt alla håll.”

Och i semifinalen small det igen.

”Jag stod i sista ledet och fick en ganska bra start, men hittade ingen öppning. Jag och Timur körde ihop så att jag fick punktering och han fel på bakvagnen. Vi var som två skadeskjutna kråkor där ute.”

Kanada var annars en ny erfarenhet…

”Jag tyckte banan var rolig. En riktigt rolig grej med rallycross är just variationen. Jag tycker inte att det måste vara en traditionell rallycrossbana varje gång. Bilarna är trots allt anpassningsbara till olika typer av karaktär. Här åkte vi nästan 200 km/h vilket jag gillar. ”

Väl hemma så planerade ni in en testdag hemma på Westom-banan.

”Vi har en hel del nytt som behöver testas inför kommande banor i VM-serien. Det är lite grann ändringar överallt kan man säga, och en del uppdateringar som ska göras. Vi lär oss ju grejer hela tiden och det gjorde vi även i Kanada.”

Och nya saker händer på hemmaplan också där lille Colin växer och växer…

”Det syns skillnad när man kommer hem efter att ha varit borta ett tag. Han väger över sju kilo nu; kurvan går spikrakt uppåt. Det är gôtt när det går dåligt på tävling att komma hem till något annat som är viktigt i livet. Det blir ett annat fokus. Jag köpte förresten med en Montreal Canadiens-tröja till Colin.”

Och från att ha tävlat riktigt långt borta så är det nästan hemmabana under helgen – Porsche Carrera Cup i Karlskoga.

”Där trivs jag bra. Jag har ju chansen att avgöra mästerskapet och det skulle vara gôtt att stänga det redan nu. Ett tag spådde de regn för lördag, vilket jag förstås hoppas på, men nu verkar de ha ändrat det till sol. Jag tror på hårdast konkurrens från Robin Hansson som är stationerad i Karlskoga och Jocke Mangs som har vunnit där förr. Efter tävlingen sticker jag och pappa direkt hem eftersom min kusin Mattias ska gifta sig. Vi hinner nog inte till kyrkan, men de ska väl inte behöva sluta kalaset före vi kommer hem, ha-ha. De har faktiskt flyttat bröllopet en gång för min skull eftersom jag skulle till Kanada, men sedan blev det ju klart att jag skulle köra Porsche och då krockade det i alla fall…”

Johan is really free, wins a prestigious title and makes a long westward flight.

”The last week I haven’t been at work at all. I’ve had some more days off, but not really been free from work. I have been able to do a lot of physical training during my vacation: roller skies, running and cycling. We also had time for a boat trip, the first one this year with my father’s boat, and we had a pizza on board. I have done so much exercise now that I doubt whether it landed in my stomach before it was digested, ha-ha.”

One part of your ”holiday” was dedicated to a camp with the national motorsport team.

We went to Hudiksvall and did som good physical exercise on mountainbikes. We were fifteen people in all, juniors and seniors, a really good camp and it got even better as I won the competition. As usual we had a ”race of Champions” where we were supposed to drive radio controlled cars, do bicycling and gocarting. In the first discipline I finished fifth och then won the bicycling. Actually, Timmy Hansen was ahead of me but the crashed in the last corner so I nicked it. Finally we went carting and the rain started falling so my heavy weight disadvantage was diminished. You could say that I stretched the book of rules a bit in the last corner, where I went from seventh to fourth. I think the judge was looking in another direction right then, but such things happen, he-he.”

Before the break you were talking about a test with Ole Christian’s car ahead of Canada and Norway.

”Unfortunately it didn’t turn out that way. After Höljes we had no engine to use for that purpose. I also would have liked to be in the Swedish Championship race at Westombanan last weekend, for several reasons. Firstly, I like the track, secondly it is my home ground, and thirdly I think we could have scored a good result. That was a petty, because I was very keen on driving and would have loved to find the speed again ahead of Canada.”

Earlier this season you have stressed the importance of routines, like you have had with your habits in the padock and so on. Now all this will be changed when you go across the Atlantic for next race. Your bus and trailer will be back home.

”As far as I know they have built a huge tent in the paddock where all teams will be placed, separated by screen walls. For sure that will be a bit special and you wonder what areas are to be found for spending time between the heats. The funny thing is that even though it is so far away from home we leave one or two days later than we did going to Portugal. When we land in Montreal there are just a couple of hours drive to the track, certainly less ground to cover than most races this year.”

You haven’t been at this track before.

”I haven’t dug deeply in my studies of the track, partly due to the fact that I think they have rebuilt the track since last year. The jumps are said to be different this year. It feels good that out engineers from Trollspeed were there last year. It would be nice to get a solid weekend and a good result, and in Norway as well, because I think we will be up to a big challenge later on, with tracks that do not suit us very well.

 Jetlag is expected…

”We will have a long day on the flight, via Amsterdam to Montreal. I still enjoy flying and had no problem with the jetlag when I was competing in Australia, neither way actually.

Let’s just hope that you have packed everything then…

”Of course, you can’t bring everything, but the weight we were allowed was quite generous. We have shipped the cars of  1 300 kilos each and equally much in spare parts for each car. It takes some planning. You can’t just call Laban at home and ask him to come over with a couple of things, ha-ha.”

 

 

 

 

Johan är ledig på riktigt, tar hem prestigetitel och tar långflyget västerut.

”Den senaste veckan har jag faktiskt inte varit på jobbet alls. Jag har visserligen haft semester ytterligare någon vecka, men inte varit ledig på samma sätt. Jag har kunnat träna på riktigt bra under ledigheten: rullskidor, löpning och cykel. Vi hann också med en båttur, den första för i år på pappas båt, och en pizza ombord. Så mycket som jag har tränat nu så hinner den knappt landa i magen förrän den är borta, ha-ha.”

En del av ”ledigheten” har också gått åt till ett läger med motorsportlandslaget.

”Vi var i Hudiksvall och även där blev det en del träning eftersom vi körde mountainbike. Vi var väl femton stycken totalt, juniorer och seniorer, ett riktigt bra läger och inte blev det sämre att jag vann alltihop. Som vanligt så var det en tävlings-serie, ett ”race of Champions”, där vi skulle köra radiostyrd bil, åka cykel och köra gokart. I den första grenen blev jag femma och cykeltävlingen vann jag. Timmy Hansen var visserligen före mig, men han kraschade i sista kurvan så jag tog hem det. Sist skulle vi köra gokart och då lyckades det bli regn och därmed fick jag inte lika stor nackdel av att vara mycket tyngre än alla andra. Man kan väl säga att jag stretchade regelboken en aning i sista svängen, där jag tog tre placeringar och avancerade till fjärde plats. Jag tror att domaren tittade åt ett annat håll just då, men så kan det bli, he-he.”

Före uppehållet pratade du om att kunna köra lite test med Ole Christians bil inför Kanada och Norge.

”Tyvärr blev det inte så. Efter Höljes hade vi ingen motor som gick att sätta i. Jag hade också väldigt gärna kört SM hemma på Westom, av flera olika anledningar: för det första gillar jag banan, för det andra var det min hemmatävling och för det tredje så tror jag att vi skulle ha gjort ett bra resultat. Det var synd att inte det gick för jag var väldigt körsugen och skulle gärna ha fått lite speed i kroppen inför Kanada.”

Tidigare under säsongen har du framhållit vikten av att ha invanda rutiner, så som ni har haft med ert boende i depån och så vidare. Nu bryts allt detta när ni ska över Atlanten för att tävla. Buss och trailer stannar kvar hemma.

”Som jag har förstått det har man byggt upp ett stort tält i depån där alla ska hålla till, skilda åt av skärmväggar. Det blir förstås annorlunda och man funderar lite på vad det finns för utrymmen att uppehålla sig i mellan heaten. Det lustiga är att även om det är så långt bort så åker vi en eller två dagar senare än när vi skulle till Portugal. När vi landar i Montreal är det bara några mil kvar till banan, helt klart mindre transportsträcka på land än till de flesta tävlingar under året.”

Banan har du inte varit på tidigare.

”Jag har väl inte grävt ner mig så djupt i studierna av den, delvis beroende på att jag tror att de har byggt om den sedan förra året. Bland annat hoppen ska vara ombyggda. Det känns bra att våra motoringenjörer i Trollspeed var där förra året. Nu skulle det sitta fint att få med sig en solid helg och ett bra resultat, likaså i Norge, eftersom jag tror att vi därefter kommer till banor som passar oss sämre och som kommer att ge teamet en tuff utmaning.”

Dygnsomställning får du räkna med…

”Det blir en lång dag på flyget, via Amsterdam till Montreal. Jag tycker ändå att det är gôtt att flyga och hade inga problem med omställningen när jag var i Australien och körde, varken dit eller hem faktiskt.”

Bara att hoppas att ni har packat ner allt ni behöver nu då…

”Man kan inte skicka med allt förstås, men vikten var ändå ganska generöst tilltagen. Vi har skeppat iväg 1 300 kg bil och lika mycket i delar per ekipage. Det krävs planering. Nu är det inte bara att ringa hem till Laban och be honom komma över om vi saknar någon del, ha-ha.”