Volkswagen Team Sweden

Johan är euforisk på en dubbelmästares vis, men guldgossen får inte växa upp i himlen…

”Jag tycker att vi har haft en del stolpe-ut tidigare under säsongen, men på Solvalla spelade allt oss i händerna – verkligen! Och fruktansvärt gôtt att få till det så under en finalhelg. Det känns roligt även för teamets skull, för VW, e-on och våra andra samarbetspartner och extra mycket för personalen på min bil. Det är ju i princip samma gäng som var med på Fredriks bil ifjol och fick uppleva det tråkiga slutet på Mantorp.”

Du pratade inför tävlingen om hur viktigt kvalet skulle bli – och det blev ju så.

”Ja, men vi gjorde också ett oerhört bra test före kvalet. Innan vi åkte ut hade jag och Ronnie klurat ut ungefär vad som skulle funka på den nya banan. Det visade sig inte alls stämma, så vi fick göra ganska stora förändringar under pågående test, betydligt större än vi brukar göra på en bana som är känd sedan tidigare. Ronnie lyckades dock hitta exakt rätt och mina mekaniker jobbade stenhårt för att utföra det som vi föreslog.  Q1 blev därför riktigt bra. I Q2 fick jag en del bromsproblem samtidigt som Patrik fick på ett riktigt smask-varv. Tycker jag har haft mycket oflyt i kvalen under säsongen och flera gånger hamnat tvåa, hängande på yttern, där tredje rutan hade varit bättre. Den här gången ville jag hellre vara tvåa än trea, men blev istället trea med en Cheva utanför.”

Det verkade ju ändå som att din och Patriks uppgjorda taktik fungerade när han öppnade luckan och släppte fram dig.

”Fast grejen är den att det faktiskt inte var planerat. Visst pratade jag och Patrik en hel del om olika tänkbara scenarier i starten och om vi skulle kunna få till en planerad taktik, men vi har försökt förr och det blir sällan som man har tänkt sig. Istället valde vi att inte ha någon strategi utan försöka lösa situationen som uppstod. Eftersom jag fick riktigt bra drag i starten så blev effekten precis så som man hade kunnat hoppas på, utan att vi hade bestämt något i förväg. Sedan blev det ju ändå inte fortsättningen som planerat eftersom jag blev lite för ivrig. Den fråga jag har fått absolut mest, ungefär 700 gånger, efter racet är utan tvekan: Hur kändes det när Rickard smet om på innern och upp i ledning? Min första tanke var: ’jag tar honom’, eftersom jag kände att vi var snabbare, men efter ett par varv kom jag underfund med att det inte skulle bli så lätt. Dessutom fick jag hjulspinn och drog av banan en sväng så det blev en lucka framåt. Då bestämde jag att det var dags att börja skärpa till sig ordentligt. Planen var att satsa allt på ett enda riktigt ärligt omkörningsförsök. Det vet man förstås inte hur det hade slutat, men vi kom ju aldrig dit som tur var, eftersom även Rickard gjorde en miss.”

Men det var många varv kvar fram till SM-titeln. Tankarna bör ha snurrat i skallen.

”Egentligen inte. Jag var så oerhört fokuserad på mitt eget. Jag hade kört den här tävlingshelgen ett antal gånger i skallen i förväg och hade verkligen talat om för mig själv att inte ta in några störningsmoment. Det har hänt andra förare så ofta att någon kommer till en final i ledning och sedan faller på grund av det mentala inte hålls på plats. Jag var väldigt bestämd att det inte skulle få ske med mig. Men naturligtvis märkte jag vad som hände bakom. Jag såg en Honda komma farande äckligt fort. I samma veva såg jag en skylt med 12 varv kvar och undrade hur Sturesson skulle orka hålla Engström bakom sig. I det läget satsade jag på att köra så nära gränsen som möjligt för att hinna bygga upp en lucka innan Engström kom upp bakom mig. Men helt plötsligt började han tappa igen, precis som hade skett i första racet, och då blev det lugnare igen. Det höll ända fram och nu är jag ju faktiskt familjens förste STCC-mästare. Har inte hunnit påpeka det för pappa än, men det är dags nu, he-he.

Jag såg dock en bild på ”mästaren” där han går runt med en sopkvast i verkstaden. Det verkar som du har blivit nerplockad direkt här hemma.

” På det här stället är det ingen risk att man blir en firad stjärna med en massa fördelar…”

Men idag firas det med svärmors tårta i alla fall…

”Det får bli en liten, liten bit bara. Annars är det risk för att det tänkta DTM-testet senare i höst inte blir av.”

Det borde väl bli två bitar eftersom Carrera Cup-titeln kom som en bonus..?

”Där fick vi inte alls till kvalet. Vi trodde banan skulle ändra sig på ett annat sätt än den gjorde. Bilen satt inte ’knuten runt lillfingret’ som den brukar göra när vi har lyckats med inställningarna, men tvåa-trea hade ändå varit ett bra resultat i första heatet. Nu blev det istället något helt annat när jag redan på varv 3 fastnade på tvåans växel. Inte helt bra, men ändå en idealisk bana och ett idealiskt väglag att få ett sånt problem. Tyvärr blev jag påkörd och fick punktering så det var bara att köra in i depån och byta däck. Jag fortsatte ändå köra varje varv det fortaste jag kunde, med tanke på att det skulle kunna hända saker framför. Mycket riktigt så var det två bilar som fick problem så jag kunde bli nia till slut. Till andra racet kändes det mycket bättre. Redan på warm-upen kändes det som jag var ett med bilen och tidigt i loppet drog jag en ytter-rökare i kurva 3. Det är skönt med regn och blött för då kan man göra såna saker som inte går i torrt…”

Men du hamnade lite i problem när du dök på insidan om Jörgensen och kom i kontakt med honom.  Var du aldrig orolig för en bestraffning?

”I det läget bekymrade jag mig mer om att kylaren skulle gå sönder. Jag var ju förbi med nästan hela bilen på insidan när han stängde dörren då klockan var en hundradel i tolv. Visst, lite oroligt var det ju. På sista varvet ropade jag på radion för att kolla så jag verkligen inte hade fått någon bestraffning. Då plötsligt hörde jag pappa, som aldrig brukar prata på radion annars: ’ta bilen i mål så blir det SM-guld’.”

 Efter två guld borde det ha blivit ett skapligt firande…

”Teamet hade planerat att slänga mig i ån på Solvalla, men troligen insåg de att jag är för tung så det blev inget. Det fortsatte med fest på VW:s showroom. Det blev skapligt lugnt. Vi slapp hämta ut någon av festdeltagarna på sjukhus, vilket har hänt vid ett annat tillfälle, ha-ha. Själv var jag rejält trött efter den långa dagen, men gick väl fortfarande en del på adrenalin också. Det blev en del champagne på kavajen innan festen var slut i alla fall…”

En alldeles perfekt helg alltså, helt utan missöden.

”Nja, vi fick parkeringsböter i p-huset vid hotellet, utskrivna klockan halv fyra på morgonen. Det var någon som tog sitt jobb på största allvar det…”

Förra veckan konstaterade vi att du stod inför ett Mission Impossible à la Tom Cruise. Du lyckades med ’agent-uppdraget’ och fick till ett riktigt film-slut. Kanske läge att summera årets STCC-säsong i några tänkbara filmtitlar – med dig själv i huvudrollen.

”Okej. Nummer 1: ’Uppercut’ – slå underifrån!. Nummer 2: ’Unbreakable’ – övernaturligt. Nummer 3: ’Se upp för dårarna’ – oklart vilka det anspelar på. Och nummer 4: The Merciless Gold Digger’ – gissa varför?”