Volkswagen Team Sweden

Johan sätter nytt personligt trötthetsrekord, drömmer om en klassisk midsommar och känner sig som en lärarvikarie…

”Det var riktigt slitsamt under Sturup-helgen. Så fysiskt trött som när jag klev ur Porschen har jag aldrig varit på en racingtävling. Heaten är ju tidsmässigt lika långa på de olika banorna, men det är fullt naturligt jobbigare att köra när det svänger hela tiden jämfört med långa rakor. Första heatet blev tufft. I första kurvan var det alldeles för trångt så det blev lite ändrade hjulinställningar och hål i oljetråget, men utan alltför mycket oljespill som tur var. Surt att jag fick släppa förbi Rydell, men det var något jag delvis orsakade själv. Vi hade ställt in bilen för att vara lätt överstyrd i början av racet för att slippa understyrning i slutet. Detta i kombination med det grus som Nykjaer drog upp efter sin tur utanför banan gjorde att jag tappade bakänden i snabbvänstern. Det följde med in i nästa vänster där jag åkte av. Mellan heaten fick mina mekar hur mycket som helst att göra. På en timme och tjugo minuter bytte de oljetråg och stötdämpare samt ordnade en ny setup på bilen. Det var tack vare deras fantastiska jobb som jag kunde prestera i andra heatet. Men ännu en gång skulle jag stå på yttern, vilket verkligen inte var någon höjdare på Sturup. På förhand hade jag hellre valt tredjespår än andra, men med facit i hand löste det sig bra ändå eftersom Engström inte täppte till bakom Nykjaer och jag kunde smita in bakom. Resultatet under helgen blev i alla fall bättre än befarat. Jag är nöjd med att vi höll avståndet och till och med utökade till Rydell. Å andra sidan är jag lite besviken att jag inte klarade Q1 bättre än en fjärdeplats. Efteråt blev det inte hemfärd utan go-kart för mig, Patrik Olsson och några andra på ett event i Helsingborg. Sent söndag kväll var jag hemma igen.”

Och nu stundar en tävlingsfri midsommarhelg. Hur ska den spenderas?

”Inte planerat än, men om jag får välja så tar vi en klassisk midsommar, samlar ett bra gäng för en heldag på något ställe där vi kan vara kvar hela dagen.”

Med vissa familjeinslag kanske? Det verkar ju som att klanen Kristoffersson har lite svårt att undvika varandra. Hur ser egentligen företagets ”släkt-träd” ut?

”Pappa är ju som han är, teamchef och diverse annat. Mamma har varit lite utanför verksamheten i något år, men nu är hon med igen och jobbar med VIP-event under tävlingshelgerna. Annars jobbar hon som lärare. Det jobb hon gjorde tidigare har Zandra, min sambo, tagit över. Hon sköter administrationen, gör bokningar av hotell och transporter samt en del jobb med hemsidan. Det är ganska praktiskt att hon jobbar här på KMS också. De perioder när vi har mycket att göra så brukar det vara mycket för oss båda. Det skulle bara kännas jobbigt om hon satt hemma och väntade på mig. I gengäld kan vi också ta ledigt samtidigt, så det funkar bra.”

Man kan tänka sig för- och nackdelar med att nästan hela släkten är inblandad i verksamheten. Väger det över åt något håll?

”Det är billig arbetskraft, ha-ha. Men sedan är ju kommunikationen bra mellan oss eftersom vi känner vandra så bra. Alla vet att vi jobbar åt oss själva. Sturessons team är lite åt vårt håll, men annars tror jag inte det är så vanligt bland de större teamen med så många inblandade från samma familj.”

En synnerligen viktig och trogen medarbetare är ju farmor Gerd…

”Hon har hand om ekonomin med fakturering och sådant där som är så otroligt långt bort från det jag vill syssla med. Farmor är duktig på att tjata om alla kvitton när man köper något. Tio minuter efter att man har handlat så ringer hon och frågar. Helst ska man skicka kvitton med en brevduva direkt till henne, ha-ha…

Den som inte syns till lika mycket i verkstad och depå nuförtiden är ju din syster Jenny, lärare och hoppryttare.

”Hon har sina hästar ja, såna där bruna och vita saker med fyra ben. Jag har lite svårt att förstå mig på dem för de fungerar inte riktigt som våra bilar. När något går sönder på bilen så åker vi in i depån och byter en skärm eller fälg och så sticker man ut igen, men när en hov går sönder på hästen så måste den stå och vila hur länge som helst. Och likadant när jag tar ledigt, då låser jag verkstaden och när jag kommer hem står bilen snällt kvar där, men när hon ska åka bort så måste ju hästarna skötas om ändå…

…vilket innebär att du måste hjälpa till, som den gode broder du är..?

”Precis. Hon har ju ställt upp massor för mig så man får ju ge tillbaka, men det är med viss motvilja. Det är mycket att tänka på. Jag får ha långa listor för att hålla reda på i vilken ordning maten ska ges, vilken häst som måste ledas ut först ur stallet och vilka som inte trivs ihop i hagen. Dessutom smiter de ibland. De är ju inte dummare än att de känner vad jag tycker om allt detta, så när jag kommer dit är det ungefär som när vi fick lärarvikare i skolan…”

Det går ju riktigt bra för syrran med hästhoppningen, klar för stortävlingarna i Falsterbo till exempel. Har hon samma tävlingsinstinkt som du..?

”Ja, hon kan också hålla på och tävla om precis allt, ibland har vi tävlingar om fullständigt oväsentliga saker, bara för sakens skull. Och hon har faktiskt, enligt mig, blivit en sämre förlorare än jag nuförtiden. Förr var jag klart grinigare efter en förlust, men nu är det definitivt hon.

Så när familjen käkar söndagsmiddag handlar det om hästar eller hästkrafter..?

”Lite häst- och STCC-tugg blir det förstås, men även annat. Mamma och Jennys make Daniel har ju alldeles vanliga jobb, så det blir lite grann deras bikttid också, ha-ha.”