Volkswagen Team Sweden

Johan summerar en helg i Italien med blandade känslor, ser fram emot en ledig helg – på riktigt – och berättar om sina arbetskompisar i verkstaden. Dessutom kommer han med ett avslöjande om sitt ätande, apropå förra veckans kostredogörelse.

”Jag erkänner. Det blev ett extra ägg till frukost idag…”

Så där ja. Veckans bikt är gjord. Då kan du väl berätta lite om helgen i Italien och på Mugello-banan.

”Det började med en hyrbil som fick bärgas och bytas ut. Någon hade gjort en Mulle Meck-lagning vid påfyllningsröret så det sprutade diesel över hela bakdelen. Tyckte att den drog lite väl mycket bränsle… Om vi går över till racen så hade jag flyt med att alla mina värsta konkurrenter i mästerskapet råkade illa ut: Larini, Biagi, Pigoli… Och Morbidelli fick ju inte en enda poäng. För mig var det väldigt viktigt att kunna ta poäng i båda racen, särskilt som banan inte alls passade vår bil. Bestraffningarna med restriktor och extra vikt gjorde förutsättningarna sämre än jag hade väntat från början. På raksträckorna skiljde det 28 km/h i hastighet mellan oss och de snabbaste bilarna. I kurvorna var vi lite snabbare än de flesta, men det är ju svårare att köra om när det svänger. Jag ville heller inte ta risker och bli stående.”

Klokt tänkt. Nu blev det ju ändå ganska bra utdelning och fortsatt mästerskapsledning. Blir det en ledig helg som belöning den här gången då?

”Det ser ut så just nu, men man vet aldrig när de två ministrarna, Per Andersson och pappa, kokar ihop något.”

Per borde väl passa sig så han inte får dra igång sin fysiska träning igen tillsammans med de vältränade killarna på bygget.

”Ja, förra året var allihop här inblandade i hårdkörningen. Per tränade väl ordentligt för första gången i sitt liv, men det funkade inte med fasta tider, för helt plötsligt började han boka in annat just när vi hade träning, ha-ha… ”

Men du har ju en hel del träningskompisar ändå. Kan du ta och berätta om dem och varför ni har så osedvanligt vältränade killar i verkstaden?

”Det underlättar ju rent allmänt att ha folk som orkar mycket eftersom vi gör mycket tungt arbete som att tvätta golv, kränga däck och bära tält. Vi har då Emil Svensson, som gick skidgymnasiet i Torsby tillsammans med mig. Han har varit här i 1,5 år och kom egentligen inte hit för att han var särskilt intresserad av bilar, men han gillade tävlingsmomentet. Nu sköter han däcken på Jordis bil och min Porsche. Dessutom har han hand om sponsorjakten till min Superstars-bil, den icke-sponsrade KMS-bilen som de brukar säga i tv-sändningarna. Vi ska försöka ändra på det. Nästa skidåkare är Bill Impola, ny för i år. Han var elitsatsande så sent som i vintras och placerade sig långt fram i senior-SM. Nu vill han göra ett litet uppehåll och kom hit för att han var intresserad av att skruva på bilar. Han är med på Jordis bil. Att vi är tre före detta elitsatsande skidåkare gör att det blir extremt tävlingsinriktat i allt vi gör. Det kan handla om att hålla ett bilbatteri på rak arm, bära flest jeepdunkar eller göra flest chins i truckgafflarna. När vi har varit ute och ätit lunch rejsar vi om vem som kommer först till bilen och får på sig bältet. Allt ska det tävlas om! Förutom Emil och Bill har vi även Bart Stanek, Emil Andersson och Tomas Nordström i verkstaden. De är inte lika fanatiska med fysisk träning, men har alla tävlingsinstinkten. Det passar väldigt bra i den här verksamheten för det är ju inget vanligt 7-16-jobb. Om vi kommer på en grej som kanske gör bilen lite lite snabbare så gör vi det, även om dröjer tre timmar extra innan vi får går hem.”

Det underlättar väl också om man trivs tillsammans under sådana förutsättningar.

”Precis. Och det här är ett väldigt bra gäng. Vi är oerhört seriösa i KMS-teamet, men glömmer samtidigt inte bort att ha roligt. Det behövs eftersom vi tillbringar så mycket tid tiillsammans. Jag och Emil Svensson är ju sällan ifrån varandra. Honom ser jag oftare än Zandra. Ena gången delar man dubbelsäng med Zandra och nästa natt är det Emil. Det kan bli lite förvirrande ibland när man sticker in benet under det andra täcket och upptäcker att det är ett hårigt ben till där, ha-ha…”