Volkswagen Team Sweden

Johan ser fram mot en racehelg på lika villkor, avslöjar hierarkin i teamet och hoppas att luften fortsätter gå ur på rätt ställe…

”På Sturup känns det som alla är lite nere på noll. Ingen av förarna har kört där med den bil de nu sitter i. Själv var jag där senast 2008 och körde JTCC, så jag vet var det svänger men inte mycket mer. Tror det blir tufft mot Chevrolet för karaktären påminner mycket om Knutstorp med tajta hårnålar, men man vet aldrig förrän man varit där. Målet är att samla poäng, så mycket det går, har inte råd att chansa och riskera en nolla i protokollet. Fast det är ju lätt att säga innan man fått hjälmen på sig…”

Tur att du la till det sista. Annars lät det lite klyschigt faktiskt. Berätta något om hur det ser ut runt dig i depån under en STCC-helg, från kval till raceslut.

På min bil är ju Ronnie Bergström ingenjör. Daniel Lifält har hand om däcken och Bart Stanek är min chefsmek. Dessutom har vi Barts lillebror Pjotrik och ytterligare en polack, Jasek, som grejar med bilen. Den jag har mest kommunikation med är förstås Ronnie och vi diskuterar inte bara STCC utan även Porsche där han också basar över bilen. På Porschen mekar Tony Fors, Emil Andersson och Emil Svensson.”

Du kan väl berätta om ditt samarbete med Ronnie och vem som fattar besluten egentligen.

”Alla beslut diskuteras fram mellan honom och mig. Det är en viktig relation och den fungerar mycket bra. Han är duktig på båda bilarna och det som är extra bra är att han har lärt sig hur jag vill ha bilen och vad det betyder när jag ger information. Det finns ungefär 7 000 olika saker man kan ändra när det gäller inställningar och om jag säger att den är ’lite understyrd’ så vet Ronnie oftast instinktivt hur mycket justering det innebär.

Det låter som att du bestämmer ingredienserna och han är finsmakaren som avgör om ni ska använda teskedar eller matskedar…

”Precis. Jag tar inga beslut utan bara beskriver känslan i bilen. I början kan det vara ganska grovt och handla om att komma in i det ’fönster’ av inställningar som varje bil har. Sedan blir det ofta mindre och mindre justeringar ju närmare race vi kommer. Eller om det är ett snabbt kvalvarv som ska sättas så kan det handla om riktig fingertoppskänsla med superdupersmå justeringar som gör att man sätter snabbaste kvalvarvet. Inför racet får man sedan fundera på hur aggressiv inställning man ska våga ha på bilen i relation till hur stort ’droppet’ är, alltså hur mycket däcken ’går av’. I såna beslut väger man in många olika faktorer: banan, vädret, konkurrenterna och startpositionen. Står man först kan det vara bra att ha en aggressiv setup för att kunna skaffa sig ett bra försprång. Skulle man sedan tappa i slutet så har man förhoppningsvis ett bra försprång att gå på så att det inte gör något. Startar man istället fyra-femma lönar det sig inte lika bra för då går det ändå sakta under första varven. ”

Förutom den specifika inställningen på din bil så låter det som att teamchefen skulle vilja ha ett ord med i laget.

”Pappa är förstås med ibland och han är ju också rutinerad och vet mycket. Vi tre kommer bra överens, men ibland tycker man förstås olika. Överlag är jag och Ronnie lite mer riskbenägna än pappa. Han går oftare på den ’sejfa’ linjen medan vi vill chansa och slänga på ett par nya däck istället för att spara.

Väl ute på banan fattar du förstås mängder av egna beslut, men man kan ju tänka sig att Ronnie och Tommy vill skicka en del kommentarer då också…

”Kommunikationen under ett race kan vara väldigt olika beroende på chaufför. När jag jobbade med Fredrik Ekbloms bil till exempel så var det rena ’P4 Ekblom’ i radion. Fredrik pratade hela tiden och ville ha reda på saker. Jag är lite tvärsemot och vill väldigt sällan kommunicera under loppet. Visst får jag lite information från Ronnie om varvtider, om jag drar ifrån på någon del av banan. När det blir safety car på banan blir det en del radiotrafik, men överlag så blir det ett irriterande moment med för mycket prat.”

Efter racet, analyserar ni direkt eller får det lägga sig lite..?

”Utvärderingen brukar börja i radion redan på invarvet. Sedan blir det förstås en del genomgång av loppet i samband med presskonferens och andra intervjuer. Därefter förklarar jag direkt för Ronnie hur den känns och så läser han av bilens värden i datorn. Det kan ju ha hänt saker under loppet som kan förklara ett visst beteende. Då är det bra att ha med sig den kunskapen till nästa gång, även om förutsättningarna kanske inte är lika den gången.  Utvärderingen fortsätter sedan egentligen ända till nästa racehelg, en ständigt pågående diskussion. En sak ska man ändå ha klart för sig och det är att bilen aldrig blir helt perfekt. Man får alltid leva med en kompromiss, men däremot kan man försöka få ut max av bilen för de förutsättningar som rådde just den helgen.

Då hoppas vi att det gäller på Sturup också. Förresten så råkade du ju ut för säsongens första punktering under veckan.

”Den kom på landsvägen mellan Åmotfors och Koppom, men det var på cykeln så det var rätt fordon. Jag tar hellre fler cykelpunkteringar än på tävlingsbilarna. Jag hade dessutom tur som hade min kusin Mattias Haggärde med. Jag brukar följa Tony Fors’ råd som lyder ’no bullshit on the car’ och aldrig ha med mig extra slang eller cykelpump, men Mattias har det här med cykelaffär i blodet så han var förstås utrustad.”