Volkswagen Team Sweden

Johan summerar säsongen i siffror, tar platsen som Sveriges nummer ett och litar på ryggmärgen. Dessutom laddar vi för nästa veckas stora ’gala’…

”Jag har kört 42 race i år, 16 i Superstars, 16 i STCC och 10 i Carrera Cup. Det är fler än jag har gjort de två senaste säsongerna tillsammans. Med 17 vinster ligger jag femma på världsbästalistan över antalet segrar i år. Det blev 27 pallplatser, 9 pole och 13 tävlingar med snabbaste varv. Fem tävlingar bröt jag. På bilsportens världsranking har jag klättrat till 92:a plats och är bäste svensk. Jag fick förbi Ekström för ett tag sedan.” 

Det är ju en säsong som inte kan klassas som annat än succé och du hade gissningsvis inte så höga mål i våras. Vi kan väl börja med att summera STCC.

”Innan säsongen började var det inget tvivel om att jag skulle kunna vara med och slåss om heatsegrar, men med de meriter Jordi hade så var ju det mesta upplagt för honom i första hand. Från VW:s sida fanns inget annat i sikte än att vinna mästerskapet. Innerst inne hade väl jag det målet för mig själv också, men jag visste att så oerhört mycket skulle behöva flyta min väg för att det skulle lyckas. Till premiären på Mantorp kom jag med ett bra ’flow’ efter Superstars-insatsen på Imola. Jag kände direkt att det kunde gå bra även i STCC om jag bara gjorde det jag skulle. Överhuvudtaget har jag känt det i alla tre serierna i år, att om vi bara har gjort vårt jobb så har vi kunnat vara med och slåss om topplaceringar. Annars kan det vara lätt att hamna i en serie där man inte är konkurrenskraftig hur man än bär sig åt. Även om STCC-säsongen gick väldigt bra så tycker jag vi hade en del stolpe-ut, särskilt i kvalen. Det hände flera gånger att det bara skilde några hundradelar upp till pole, men allt det fick vi ju tillbaka på Solvalla. Då var det stolpe-in hela vägen och bara att tacka och ta emot.”

I Porsche-cupen blev det en mer kontrollerad och väntad seger, ett steg upp jämfört med fjolårets andraplats.

”Det hade varit riktigt jobbigt att inte få vinna något i år efter att ha varit trea i JTCC, tvåa i Semcon och tvåa i Carrera Cup. Med Porschen var allt bra rakt igenom, undantaget plumpen på Mantorp andra gången. Där hittade vi inte rätt i kvalet. I övrigt flöt det på bra, både i långracet och när det var två race. Första gången på Knutstorp var något utöver det vanliga, en optimal insats över race-distans. Allt bara satt där, varenda inbromsning, varenda växel, varenda kurva. Enda tekniska problemet i år var när växellådan la igen på Solvalla, men även där var det stolpe-in, eftersom det var den idealiska banan att råka ut för det felet, dessutom i regn och med punktering. Tur i oturen kan man säga.”

Det där var ju ändå två serier med ’hemtam’ känsla och gott om rutin i stallet, men när ni gav er iväg på Superstars var det ju en resa på riktigt okänt vatten.

”I princip hela säsongen har varit så att vi inte haft en a-a-aning om vad som väntat. Var ligger hotellet? Hur ser det ut? Vissa hotell har varit så att man hellre önskat att få sova i förarstolen. Hämta hyrbil, byta hyrbil, till och med bärga hyrbil. Väl på plats vid banan har man inte vetat var man ska visa förarlicensen eller ens hittat toaletten. Bilen var ju också helt ny för oss, men det underlättade att både pappa och Ronnie hade erfarenhet av fyrhjulsdrift. Det var en del tekniskt strul i början, så vi hann inte testa vissa dagar. Men en fördel med den här bilen, jämfört med till exempel Porschen, är att den är snällare när det gäller inställningar. Hittar man inte exakt rätt så går det ändå att ta sig fram. Det var också ett brett startfält med skiftande egenskaper och många olika vinnare i racen. Ibland har det helt enkelt inte varit möjligt att vinna och då har det varit viktigt som förare att inte slarva bort poäng utan att ta bilen säkert i mål. Det var egentligen bara en gång, på Spa, som det gick fel. Det var inte riktigt mitt fel heller, men jag befann mig på fel plats vid fel tidpunkt. Att jag skulle kunna slåss om totalsegern kändes rätt avlägset när säsongen började; det kan jag faktiskt hålla med om själv. Men jag visste också att det var en bra bil, som dessutom hade riktigt bra förutsättningar vid regn. Den stod sig fint i konkurrensen, trots 100 kilo extravikt och restriktor. Det var också ovant med Superstars på det viset att vi var ett ganska litet gäng som drog iväg och att vi kunde komma till banan och bara fokusera på race, inte bry oss om att sätta upp en enda tältpinne. Det var en skön känsla och vi hade väldigt roligt.”

Med så många tävlingsvarv i helt olika typer av bilar och miljöer så borde året ha varit mycket utvecklande för dig som förare.

”Verkligen. Man kan ju aldrig träna sig till tävlingssituationer och jag känner verkligen att jag har blivit bättre på att fatta snabba beslut. Särskilt Superstars har lärt mig att hålla koll och ta hänsyn beroende på vilken bil jag rejsar mot. Om det kommer en Merca och blåser om mig precis före en kurva kan jag inte bromsa på samma ställe som vanligt för då kommer jag att braka in i den andra bilen. Det har varit många situationer under året när det krävts ett snabbt agerande och flera gånger har ryggmärgen tagit rätt beslut. Många kval har det också blivit, normalt sett ’måste’-situationer, men jag har känt mig trygg just för att jag har varit med i så många kval. Det har inte blivit någon stor grej av det.”

Då är vi ju framme vid slutet av det här året och i ett sånt läge brukar man ha galor och prisutdelningar. ’Johans vecka’ ska väl inte vara sämre, så nästa gång blir det presentation av ’Johans Årets’. Missa inte utmärkelserna till Årets konkurrent, Årets suraste, Årets överraskning eller Årets klocka, bland mycket annat.