Johans vecka speglad av Morgan Carlsson

05/12/2015 by Morgan Carlsson

0 comments

Johan kör i blindo, lider svåra kval och får privatchaufför.

”Innan vi åkte ner till Argentina så sa jag att om vi inte fick några tekniska fel så borde vi kunna säkra den där tredjeplatsen utan större problem. Men så blev det ju inte riktigt. Vi hade speeden men hamnade helt fel i kvalheaten.”

Och tävlingen blev ju mycket speciell med extremt dammig miljö.

”Redan efter att fem bilar hade kört på träningen så var det för dammigt för att kunna se något. Jag kan faktiskt inte förstå att man inte var bättre förberedda på det. Efter vattning körde vi två heat i första omgången. Sedan var det omöjligt att se igen. Man brukar säga att det är dålig sikt, men det här var verkligen noll och ingenting. Det var inte ens roligt att köra. Man var bara rädd, särskilt som det stod en del betongfundament längs banan. På mitt tredje varv förstod jag inte att jag var utanför banan förrän jag kände att det var gräs under bilen. Det måste ha sett ut som att vi aldrig hade kört bil förut – ungefär som Sveriges värsta bilförare.”

Tävlingsdagen avbröts och ni fick börja om på söndag.

”Efter att de hade saltat och vattnat blev det skapligt så att det ändå gick att köra, åtminstone de två första heaten, men i början på tredje omgången började det bli riktigt dåligt igen.”

Och mitt i allt detta hade du svårt att göra bra tider.

”I första heatet kom jag ut som trea och eftersom det var tidigt i omgången så blev tiderna bättre och bättre längre fram. I andra omgången startade jag längst ut och det gick helt enkelt inte att ta sig in därifrån. I tredje gjorde jag bort mig själv när jag touchade i betongmuren och fick punktering.”

Under tiden gick Bakkerud som tåget och försprånget var i princip uppätet.

”Det kändes verkligen som att den där medaljen var på väg att rinna oss ur händerna. Jag kände en värre press än i STCC-finalen på Solvalla, men var redo att ta nya tag inför fjärde heatet.”

Och då blev det inställt och bara tre heat räknades, vilket innebar att du låg trettonde, utanför semifinalfältet.

”För första gången i år. Men då hade ju Ole Christian kvalat in och parkerade i depån för att ge mig chansen att köra semin. Det finns en del företag som inte sponsrar motorsport för att det inte är en lagsport, men vi är ett helt team som har jobbat tillsammans hela året och Ole Christians agerande är ännu mer bevis på att det är en laginsats som krävs, även om det är jag som styr bilen som tar en VM-medalj. Ole körde riktigt bra i en konkurrens som han inte har så stor erfarenhet av och jag kan bara tacka och ta emot det han gjorde för mig. Jag hoppas att han också tycker att han har fått hjälp av mig under året med inställningar på bilen och i sin utveckling som förare.”

I semifinalen startade du längst bak, men höll på att ta dig till final.

”Det är det jag är jäkligt nöjd med. Att jag lyckades ta mig samman efter all press och att jag lyckades ta mig upp till tredje plats. Jag fick en riktigt bra start och tog mig fram, men från och med kurva två var sikten noll. Det kanske var idiotiskt att bara hålla gasen i botten när man inte ser nånting, men det är sånt man tänker på först efteråt.”

Men du hade jagande Bakkerud i hasorna.

”Det visste jag inget om. Jag såg inte vare sig framåt eller bakåt, men har sett på bilder att han var riktigt nära ett tag. Sedan fick jag på radion att han hade kraschat. Men på varv fem började min motor misstända och på sista varvet stannade den. Jag var tvungen att fråga på radion om Bakkerud stod stilla eller om han kröp fram längs banan. Men trots att han hade brutit så var det inte klart. Eftersom han hade flest poäng från grundomgången så var han första reserv till finalen, så jag tvingades till den värsta väntan i hela världen innan jag kunde konstatera att alla bilar i finalfältet kom till start. Överhuvudtaget så var det den absolut värsta tävlingsdagen i mitt liv, till hundra procent.”

Vilken tur då att det blev lite semester i Buenos Aires under veckan.

”30 grader och sol, riktigt härligt. Dessutom träffade vi killen som är ansvarig för Volkswagens motorsport i Argentina och han tog oss med på ett studiebesök i en fabrik där de tillverkar Amarok och Souran. Han kände dessutom en kille som skjutsade oss runt till alla sevärdheter och bra restauranger i staden.”

Sedan blev det en flygtur till Paris, där du klev av för att vara med på FIA:s prisutdelning medan de andra fortsatte hem till Sverige.

”På flygplatsen blev det en ny överraskning. Där stod en privatchaufför som VW Motorsport hade ordnat. Jag fick hoppa in i en Touareg och blev skjutsad till hotellet.

Och när vi pratar har du precis anlänt till hotellet för att svida om inför galan.

”Det går väl inte att komma i shorts och hawaii-skjorta där, antar jag, ha-ha. Jag blev inte lite nöjd när jag upptäckte att min resväska faktiskt fanns på flygplatsen. De andra checkade ju in bagaget för transport till Oslo och jag var lite osäker på om flygplatspersonalen i Buenos Aires hade fattat att min väska skulle lyftas av i Paris. Annars hade jag fått rusa ut och köpa en ny kostym. Nu ska jag försöka hinna stryka skjortan innan jag ska träffa Pontus Tidemand och Emil Axelsson nere i hotellfoajén.”

 

 

0 comments

This thread has been closed from taking new comments.