Volkswagen Team Sweden

Johan gäspar, står på hälarna och skyndar till bröllop.

”Det gick bra dit, men hem från Kanada blev det riktigt jobbigt med tidsomställningen. Vi kom hem klockan två på måndag och jag försökte hålla mig vaken med hjälp av olika knep. Bland annat åkte jag och klippte mig och så såg jag senaste Johan Falk-filmen. Det gick ganska bra så långt, men följande dagar har jag varit något så fruktansvärt trött. Jag tänker på hur jobbigt det borde vara för Sebastian Eriksson som flänger fram och tillbaka över Atlanten.”

Lite ’jetlag’ blev det väl också över själva tävlingen, en tröttsam utgång resultatmässigt.

”Poängutdelningen blev helt klart dålig. Det började med att jag körde sönder en framdiff på andra träningen. På fjärde träningen gick en till sönder och någon mer än så hade vi inte med oss till Kanada. Tidigare har en enda diff gått sönder på två år. Just då trodde jag inte att det skulle bli någon mer körning för mig, men teamet fattade beslutet att lyfta över en diff från Tords bil för att hjälpa mig till start. Fruktansvärt tråkigt när det bli så förstås. Jag lider verkligen med Tord och kan precis föreställa mig hur han kände. För min del innebar det att jag inte fick köra sönder ytterligare en, vilket gör att man blir ganska passiv. Pressen ökar. Man blir som en tennisspelare som står på hälarna och då är det lätt gjort att fatta fel beslut.”

Men allt var inte nattsvart under helgen ändå.

”Vi hade speeden och starterna fungerade jättebra. Där var vi absolut bland de allra bästa, men vi hamnade ändå lite på fel ställe vid fel tidpunkt. I första heatet gjorde jag bort mig själv, fick en stoppsladd och tappade heatsegern till Timmy. I andra heatet krokade jag ihop med Nitiss i första sväng. Hjulupphängningen vänster bak lossnade. I tredje tog jag starten och fick åka fritt, men tiden räckte ändå inte riktigt till toppen. I sista körde jag ihop med Petter och böjde rambenet så att hjulen pekade åt alla håll.”

Och i semifinalen small det igen.

”Jag stod i sista ledet och fick en ganska bra start, men hittade ingen öppning. Jag och Timur körde ihop så att jag fick punktering och han fel på bakvagnen. Vi var som två skadeskjutna kråkor där ute.”

Kanada var annars en ny erfarenhet…

”Jag tyckte banan var rolig. En riktigt rolig grej med rallycross är just variationen. Jag tycker inte att det måste vara en traditionell rallycrossbana varje gång. Bilarna är trots allt anpassningsbara till olika typer av karaktär. Här åkte vi nästan 200 km/h vilket jag gillar. ”

Väl hemma så planerade ni in en testdag hemma på Westom-banan.

”Vi har en hel del nytt som behöver testas inför kommande banor i VM-serien. Det är lite grann ändringar överallt kan man säga, och en del uppdateringar som ska göras. Vi lär oss ju grejer hela tiden och det gjorde vi även i Kanada.”

Och nya saker händer på hemmaplan också där lille Colin växer och växer…

”Det syns skillnad när man kommer hem efter att ha varit borta ett tag. Han väger över sju kilo nu; kurvan går spikrakt uppåt. Det är gôtt när det går dåligt på tävling att komma hem till något annat som är viktigt i livet. Det blir ett annat fokus. Jag köpte förresten med en Montreal Canadiens-tröja till Colin.”

Och från att ha tävlat riktigt långt borta så är det nästan hemmabana under helgen – Porsche Carrera Cup i Karlskoga.

”Där trivs jag bra. Jag har ju chansen att avgöra mästerskapet och det skulle vara gôtt att stänga det redan nu. Ett tag spådde de regn för lördag, vilket jag förstås hoppas på, men nu verkar de ha ändrat det till sol. Jag tror på hårdast konkurrens från Robin Hansson som är stationerad i Karlskoga och Jocke Mangs som har vunnit där förr. Efter tävlingen sticker jag och pappa direkt hem eftersom min kusin Mattias ska gifta sig. Vi hinner nog inte till kyrkan, men de ska väl inte behöva sluta kalaset före vi kommer hem, ha-ha. De har faktiskt flyttat bröllopet en gång för min skull eftersom jag skulle till Kanada, men sedan blev det ju klart att jag skulle köra Porsche och då krockade det i alla fall…”