Volkswagen Team Sweden

Johan övar mörkerkörning, är trögstartad och får syn på gammal buckla.

”Vi gjorde ganska stora ändringar inför första träningen på Solvalla, med tanke på banans karaktär, platt och med mycket asfalt. Fredagens körning i mörker var ganska speciell. Belysningen är ju anpassad till ovalen så på innerplan var det riktigt mörkt på sina ställen. Tyvärr strulade det för oss med starterna, så trots att jag var ganska nöjd med första dagens resultat så var jag lite orolig över starterna. Därför gjorde vi ganska stora ändringar igen inför lördagen, men det fungerade fortfarande inte bra. Nu fick jag lite gratis när Robin tappade ledningen två gånger, men man kan inte leva på andras misstag i längden.

Det gick ju bra för Steven Bradbury i OS i Salt Lake City…

”Han shorttrack-åkaren ja, där alla motståndare ramlade. Men jag tror inte man kan lita på det, även om jag fick åka fritt i tredje omgången efter att Larsson och Hedström tryckt ut varandra. Så långt hade jag åkt snålt på däcken och i tredje omgången hade jag varvtiderna på displayen i bilen och tog inte ut mer än vad som behövdes. I semifinalen var jag ju tvåa ut i starten igen, men vi skulle köra sex varv så det kändes ganska lugnt. Jag blev inte direkt avhängd, så jag tänkte att det skulle lösa sig. Men tyvärr packade motorn ihop på tredje varvet. Jag gav visserligen inte upp då heller, eftersom Eklunds bil också la igen och Hedström verkade ha problem. I det läget visste vi ju inte hur allvarligt felet på motorn var. Om det bara varit en tändspole hade jag kunnat komma till start i finalen om jag hade fått chansen som förste reserv. Och om inte Sebastian hade tagit någon poäng så skulle det ha kunnat gå. Nu visade det sig ju att det inte bara var en liten handpåläggning som behövdes och dessutom gjorde Sebastian sitt jobb. Det hade förstås varit kul att vinna på Solvalla med alla gäster från Bauhaus och VW som vi hade på plats. Troligen hade det varit svårt att rå på Sebastian ändå, men om jag hade varit i final hade han varit mer stressad och då vet man aldrig vad som hade kunnat hända.”

Och inte blev det ett silver heller utan ett brons.

”Det spelade ingen roll alls. Det var vinsten eller inget alls som gällde.”

Som tur är tog inte säsongen slut där utan du får tampas med världseliten i Tyskland och Italien.

”Det ska bli jäkligt kul, men vi måste få till starterna. Därför ska vi köra ett ordentligt starttest på Westom-banan under torsdagen för att få fram svaret på vad som fattades på Solvalla. Det har varit väldigt upp och ner med starterna under året, men det är ju inte heller samma däck i SM och VM.

Men starterna i SM har ju också fungerat stundtals, till exempel på Westom.

”Ja, det är konstigt och första gången nere på Knutstorp var det ju exceptionellt bra. Det är konstigt för min och Oles bil beter sig inte heller helt lika i starterna, trots att bilarna ska vara helt identiska.”

Och det kan inte handla om dagsformen på han som håller i ratten?

”Ha-ha, nej, det var det första vi uteslöt förstås… Men jag behöver verkligen få ordning på starterna inför Tyskland för det är inte lätt att köra om på Estering.”

Motståndet blir också tuffare förstås. Vad såg du av motståndarna under VM-tävlingen i Frankrike?

”Det var lite både och tycker jag. Vissa imponerade inte alls på mig, medan andra såg riktigt vassa ut. Timmy är väldigt duktig och Solberg är verkligen spektakulär när han åker över stock och sten, men med rätt bra bilkontroll ändå. Pontus gjorde det också bra totalt sett.”

Bäst att vara maximalt preparerad, både motormässigt och kroppsligt.

”Det har funkat bra med träningen nu. Det går lite i perioder, men det blev rullskidor i början på veckan och under onsdagen rullskidor och löpning, ett pass på totalt tre timmar.”

Något övrigt att berätta från veckan?

”Ja, pappa har rotat fram en gammal pokal. Den fick han tydligen för ett banrekord på Estering 1995 och han vill påstå att rekordet står sig än, ha-ha…”