Volkswagen Team Sweden

Johan summerar Höljes, hittar charmen i Belgien och avskriver fotbollskarriären.

”Jag hade laddat i 350 dagar för Höljes och så kom vi bara ett och ett halvt varv innan problemen började. Visserligen var det ett halvt varv längre än när vi blåste motorn på pressvisningen förra året, men vi kom in i en ond cirkel precis som då. Jag har aldrig nånsin varit så besviken för nånting i hela livet som den här Höljes-helgen. Det gjorde det också svårt att hantera besvikelsen. Det blev för mycket att ta liksom. Visst, jag har varit i situationer tidigare när saker inte går som det ska och det här handlar inte om liv och död och tragedier i privatlivet, men ändå. Jag trodde verkligen så hårt på att det skulle fungera. Vi kom väl förberedda, hade förutsättningarna och kapaciteten att vara med i toppen, men fick inte visa det på grund av något som vi inte kunde förutse.”

Ideliga motorstopp var ju gisslet under lördagen…

”Fyra gånger under första heatet stannade bilen och elva gånger under andra heatet. Det var lite speciellt att åka i 160 knyck nerför backen efter velodromen med bara en hand på ratten och den andra på startknappen. Teamet hade också svårt med felsökningen. En teori var att FIA-boxen spökade precis som den gjort för till exempel Liam Doran, men framåt natten kom man fram till att ena styrenheten var problemet. Det var ett svårhittat fel som inte ska kunna hända. Teamet gjorde ett bra jobb med att fixa bilen och andra dagen gick ju Polon som den skulle, men då var vi redan inne i cirkeln och det är lätt att fokus hamnar på fel grejer. Vi fick inte till starterna och hamnade i trafik, med långsammare bilar framför men som det ändå tog tid att ta sig förbi. Då var det svårt att göra de tider som behövdes för att slå sig in i toppen. ”

Ingen framgång och inga resultat att ta med sig hem, men kanske andra lärdomar.

”Det lägger förhoppningsvis en grund för att kunna hantera liknande lägen, att man kan plocka fram den här erfarenheten när man hamnar i en sån situation igen och göra något bra av det.”

Chans till snabb revansch i alla fall. Ni åker direkt till Belgien och Circuit Jules Tacheny för nästa VM-deltävling.

”En helt ny bana för de allra flesta. Jag har kikat lite på Youtube och det ser ut att gå ganska fort på sina ställen, men också med en lite plottrig innerplan på grus. Det ska bli kul att komma dit under nya förutsättningar. I Höljes var det mycket påställ och upptaggat med mycket personal i teamet, flera tält och många gäster på plats. Det är kul på sitt sätt, men nu åker vi med bara en trailer, ingen catering och har inte alls lika mycket folk på plats. Det blir på ett annat sätt och har sin charm det också. Nu har vi också provat på VM-konceptet med träning och tät trafik i heaten. Kanske blir det inte lika många i startfältet, men de flesta är nog plats och så kommer Duval till. Han är väl möjligen den som har varit på banan tidigare.”

Trailern går under onsdagen, men ni flyger ner…

”Ja, vi åker Rygge-Bryssel och sedan är det snudd på taxiavstånd ut till banan.”

På söndag är det inte bara VM-deltävling i rallycross utan också VM-final i fotboll. Har du hängt med?

”Jag såg faktiskt en del av matchen mellan Tyskland och Brasilien. Strax efter avspark bytte jag kanal för det fanns lite motorsport att kolla på. Tjugo minuter senare zappade jag till fotbollen igen och då stod det 4-0. Det kunde ju inte stämma så jag trodde de hade börjat visa en gammal match, men till sist insåg jag att det var sant.”

Om du hade det tungt i Höljes, så kanske den sammanlagda tyngden ändå var större i Brasilien.

”Jag lider verkligen med dem. Hur det kan bli i lagsporter...”

Kanske skulle du kunna ta en plats efter din succé vid fotbollsmatchen i Höljes. Två mål på ditt konto. Hur gick det till?

”Det första var lite tursamt, via knäet och in, men det andra klackade jag faktiskt in. Tog bollen vid mittlinjen, sprang ifrån alla andra, rundade målvakten och hade tid att vända mig om och klacka in bollen. Så länge jag kunde springa slut på backarna fungerade det bra, men till slut läste motståndarna av det där och började rotera i backlinjen för att orka med mina ruscher, ha-ha.”

En konditionsstark motornörd i samma lag som fotbollslegendarerna Hysén, Corneliusson och Prytz.

”Man kan väl säga att vi hade olika problem. De visste var de skulle ta vägen på planen och kunde göra något med bollen, men hade inte riktigt löpsteget. Mitt problem var att jag inte visste var jag skulle ställa mig och att jag inte kunde göra något med bollen när jag väl fick den. Det sitter inte direkt i ryggmärgen så här efter elva år. Jag kunde i alla fall konstatera att fotboll inte är min grej. Det var riktigt tråkigt, trots att jag gjorde två mål…”