Volkswagen Team Sweden

Johan kör med oväntat häng, flyger söderut och laddar för backe i norr.

”Det känns väldigt gôtt nu att vi bestämde oss för att åka till Belgien. Det var rätt hängigt efter Höljes och tufft att ladda om. Å ena sidan ville man ha revansch, å andra sidan hade man ingen lust att råka ut för en sån helg igen. Men med hjälp av varandra lyckades alla i teamet samla kraft för att göra ett riktigt bra jobb.”

Så blev det ju verkligen, pole position i finalen, trea i VM och etta i EM på helt okänd mark…

”Det var en väldigt speciell bana. Det fanns inga öppna delar där man kunde göra något extra. Eftersom det var så trångt och plottrigt gällde det att hålla sig kall och göra så få misstag som möjligt. Den här gången kom jag iväg riktigt bra i heaten. Det verkar som vi startar bra när det är bra fäste i startplattan.”

Tredjeplats totalt i kvalheaten och sedan blev det en rysare i semin med en riktigt hårig målgång.

”Jag tog ju starten där också, men sedan försvann styrservon, så jag körde sista fyra varven utan servo. Det blev lite konstig körning. Jag kände mig ganska säker på finalplats under slutvarven, men var ändå lite osäker på vilka som hade tagit alternativen. När jag själv kom ur alternativspåret var Heikkinen där, men jag hann smita på fel sida om honom precis före mållinjen. Jag frågade direkt på radion: ”Blev jag etta eller tvåa?”. Inget svar. Jag tror jag hann fråga sex gånger innan jag kom fram till depån och fick reda på att jag hade vunnit med två hundradelar.”

Och därmed fick du stå i pole position i finalen av din andra VM-deltävling.

”Det var fränt, men det blev bökigt in i första sväng. Jag var först dit, men Petter låg så nära vid sidan att jag inte kunde få ut baken för att ta mig runt. Det gick rakt istället och jag tappade någon placering. Efter tre varv började bilen pusha, ungefär som att jag hade fått gashäng. Det blev lite problem när vi kom ner till hårnålen som man normalt tar på ettans växel. Det går inte när man har gasen i botten så jag fick gå ut brett och hamnade längst ute i gruset och Timmy kunde smita förbi mig. Det blev till att ställa om körningen med en fot på kopplingen och en fot på bromsen. Det var spännande över hoppet för jag visste inte om jag skulle få stopp vid landningen. Funktionärerna längs banan måste ha funderat på vad jag höll på med när jag låg på fullt varvtal hela tiden, ha-ha.”

Ändå lyckades du hålla ihop det och ta dig upp på pallen.

”Jag visste ju att Anton var ganska långt efter och att Pontus hade stannat. På radion sa de till mig att hänga i för att Petter hade problem med sin bil och jag lyckades ju ta mig förbi. Om någon hade sagt till mig på söndag eftermiddag i Höljes att vi skulle åka ner till Belgien och bli trea så hade jag tagit det direkt. Men det är klart att om man står i pole så vill man vinna. Med facit i hand var det ändå starkt gjort av pojkarna att hinna byta servopumpen till finalen och att jag tog mig i mål trots gashäng. Jag sa förresten till Pontus efter finalen att det var nog ingen av alla som skällde på oss i JTCC som trodde att vi skulle köra final i en VM-deltävling.”

Som bonus för insatsen fick du Super Charge Award.

”För att jag var först in i första svängen av finalen ja. Det var en riktigt fet pokal. ”

Och nu ställs två ganska mörbultade bilar in i verkstaden, för ni ska ha semester ett par veckor.

”Vi åker till Gran Canaria på onsdag. Det ska bli väldigt gôtt. Ska försöka få mig för att ladda ner lite ljudböcker så jag har något att lyssna på. Annars ska jag ta det lugnt, mycket lugnt.”

Och nästa race…

”Vi ska åka backtävling i Östersund om knappt tre veckor. Det är SM där uppe i samband med Storsjöyran. Ska bli kul att testa något helt nytt. Ole blir nog en tuff konkurrent. Han har ju kört en hel del rally och har lite mer rutin på den här typen av körning så det kan bli intressant. Jag får väl kolla in någon gammal film när pappa åkte uppför Tossebergsklätten för att lära mig lite, ha-ha.”