Volkswagen Team Sweden

Johan går från Polo till Golf, hoppas på en svart och vit flagga och längtar efter banan.

”Den väldigt roliga grejen jag pratade om förra veckan är att jag ska köra NGK Masters, min första folkracetävling. Jag har faktiskt aldrig tidigare suttit i en folkracebil, så torsdagens test på Westombanan var premiär. Per Andersson har ju råddat NGK i många år. Pappa och Fredrik Ekblom från vårt team var med när det började för tio år sedan och ända sedan Per började här på KMS 2010 har han varit på mig om att jag ska köra. Men varje år har det krockat med någon annan tävling, ända fram till nu. Jag är ju inte den som säger nej till en utmaning, så nu ska det bli av. Självklart vill man ha en konkurrenskraftig bil och just i den här tävlingen är det extra viktigt. Jag var faktiskt och tittade en gång för länge sedan och kunde konstatera att bilarna verkade vara värda lite mer än de såldes för efter tävlingen.”

Du fick ju äran att välja mellan ett par åk.

”En Opel Astra och en VW Golf. Opelns fördel var att den var lite lättare fram, men det skar ju i hjärtat att köra en Opel, så det fick bli Golfen som har V6:a och en bättre körbarhet. Jag tror att Sebastian Eriksson byggde den här bilen för ett par år sedan. Nu har vi en vecka på oss att greja lite, men jag vet inte om pojkarna i verkstaden är så imponerade av att skruva på den. Jag får nog helt enkelt beordra dem om det ska bli av.”

Några varvs debutkörning i blötan på Westombanan under torsdagen.

”Det kändes bra. Jag var faktiskt imponerad av att allt funkade så bra som det gjorde, men man fick vrida väldigt mycket på ratten för att flytta bilen och inte är det någon sekventiell låda heller. Jag har inte kört en tävlingsbil med H-låda sedan jag satt i JTCC-bilen 2009. Men det får bli ’sleva i bôtten’ från start till mål. Om jag vinner NGK blir det all-in på folkrace i fortsättningen, ha-ha…”

Känns som ett helt riskfritt uttalande. Stjärnorna från andra motorsportgrenar brukar ju få stordäng av folkracespecialisterna.

”Jo, det känns som jag har haft större fog för att vara stöddig i andra tävlingar än den här. Nu är jag ganska grön, helt och hållet faktiskt. Mina rallycrosskollegor Hedström, P-G och Pontus har ju också kört hur mycket folkrace som helst, så det blir tufft att bli bäst bland dem också. Jag har sett en del klipp och de som är experter på det här är väldigt duktiga på att ta hand om ’skiten’, så att säga, och improvisera sig fram. Från racingen är jag ju van att man kan sitta med fyra fingrar på ratten. Här är det fullt grepp som gäller och helst skulle man vilja ha fler än två händer.”

Målet får kanske bli att matcha resultaten som pappa Tommy och Fredrik Ekblom gjorde.

”Ha-ha, det är ju ett mål som inte är särskilt högt satt, så det borde jag nästan klara.”

Men du är ju en vinnarskalle som hatar att förlora. Hur tar du det förmodade nederlaget?

”Jag tror jag kan ta det betydligt bättre än det i Höljes till exempel. Om jag ställer in mig på det från början så är det inget problem, men jag hoppas naturligtvis på en svart och vit flagga och helst då den rutiga, ha-ha…”

En hel del nya erfarenheter att vänta alltså.

”Ja, jag har till exempel aldrig rullat med en bil. Känns som att den möjligheten är kryper närmare nästa helg.”

Rullat har du gjort under veckan i alla fall – på skidor.

”Tisdagens träningspass är verkligen värt en kommentar. Jag och Emil körde rullskidor. Allt var frid och fröjd i början med fint väder och bra fart. Efter en och en halv timme var det fortfarande bra väder och kroppen under kontroll, men när vi hade 40 minuter kvar hem så gick jag totalt tom på energi. Hjärta och lungor orkade bra, men det fanns inget bränsle alls kvar och det är ungefär värsta känslan man kan ha under en träning. Samtidigt gick sig Emil trött muskulärt och det började regna och blåsa. Sista 35 minuterna sa vi inte ett enda ord. Jag var suddig i blicken och fokuserade enbart på bakänden på Emils skidor och att hålla balansen. Mitt enda mål var den banan som låg mellan sätena i bilen. Därefter var jag tvungen att ringa Zandra så hon fick bre’ en smörgås som låg färdig när jag kom hem. Efter dusch och mat somnade jag i soffan kvart över åtta, helt slut.”

Gångna helgen var du hemma och fick uppleva Arvika-mârten. Det är inte så vanligt om man jobbar på KMS. Ofta har det ju varit tävling första helgen i oktober.

”Mitt mål var att köpa munkar och korv, men korven kom svärmor med redan innan vi hann åka ner på stan, så jag hade bara munkarna att ägna mig åt. Hade tänkt köpa sex stycken och smälla i mig, men det blev bara två stycken och det var lika bra för jag orkade bara en och en halv. Inte riktigt som den gången jag var på Årjängs-mârten och först åt langos och därefter sex munkar till efterrätt, ha-ha. På kvällen blev det grillat tillsammans med några kompisar. Normalt sett brukar vi börja grillsäsongen väldigt tidigt och grillar sedan så ofta att vi blir trötta på det halvvägs in på sommaren. Nu var det riktigt gôtt att äta grillat igen, så här sent på säsongen.”

Men i Arvika ska man äta kålsoppa på mârten, inte grillat…

”Pappa hade fixat kålsoppa till söndagsmiddag så vi fick med den också.”