Volkswagen Team Sweden

Johan summerar succéåret 2012 med att dela ut en rad utmärkelser – många glada minnen och glimten i ögat förstås…

Årets glädje

”Det var vid mållinjen på STCC-finalen. Vi var uträknade på förhand och hade stor press utifrån att äntligen vinna mästerskapet åt VW Biogas. Det var i grevens tid…”

 

Årets överraskning:

”När Rydell bromsade på sig på Solvalla. Regerande mästaren gör en sån grej i det läget. Det var en trevlig överraskning.”

 

Årets flygtur:

”Till Donington. Det var en speciell situation eftersom vi åkte direkt dit från Knutstorp, men det var också den värsta och hårdaste landning jag har varit med om. Tror det blev ett stort hål i asfalten på den landningsbanan.”

 

Årets kval:

”Också Donington, eftersom det var enda kvalet under säsongen vi uteblev från. Men det gick ju bra ändå den helgen.”

 

Årets Q1:

”Mantorp, där vi delade ut en riktig käftsmäll. Ut, ett varv, in igen och pole.”

 

Årets Q2:

”Är fem hundradelar för långsamt, så kändes det många gånger. Nej, Q2 hade vi inget flyt med.”

 

Årets bil:

”Den jag fick chansen att prova på DTM-testet i mars.”

 

Årets pool position:

”I Budapest. Det var 42 grader varmt, men som tur var hade vi säsongens bästa hotell och kunde ligga en del i poolen.”

 

Årets stallchef:

”Emilio Radaelli så klart.”

 

Årets domare:

”Mikael Andersson förstås.”

 

Årets suraste I:

”Knutstorp race 2. Jag hade mot alla odds lyckats pressa mig före Nykjaer och så fick jag ändå stå där och hänga på däcktraven…”

 

Årets suraste II:

”På Spa när jag kraschade i första svängen. Jag var så fruktansvärt sugen att köra just på Spa och dessutom regnade det, mitt favoritunderlag, och så bröt jag direkt…”

 

Årets suraste III:

”Morbidelli var visst inte så lycklig när han blev plockad av banan på Pergusa.”

 

Årets prispall:

”På Monza, en riktigt klassisk prispall över start- och målområdet, ganska ballt att stå där som rookie.”

 

Årets ödmjukaste:

”Jordi Gene, har aldrig tidigare träffat någon så ödmjuk och vänlig racerförare.”

 

Årets konkurrent:

”Måste bli Rydell. Vi har ju jagat varandra sedan första tävlingen och setts i så gott som varje sväng hela året.”

 

Årets grid-girl:

”Hmm, det brukar ju alltid bli en del kommentarer om dem över radion. På Vallelunga var de ganska lättklädda… Men på Solvalla var det också häftigt för de hade föraroverall på sig.”

 

Årets pokal:

”Vandringspokalen i STCC är ju störst och häftigast. I Superstars har de varit lite annorlunda och stiliga. Tycker om den från Spa också, men felet där är att det står ”2” på den…”

 

Årets träning:

”Mycket cykel har det blivit i år och det är ganska nytt för mig. Åtminstone har jag inte rejsat på cykel förut.”

 

Årets ”hotellfrukost”:

”Pergusa. Det var inte lika bra som i Budapest kan jag säga. Vi fick – marmelad och ost! Inget annat. Brödet var slut.”

 

Årets mat:

”I Italien var det kolhydrater och åter kolhydrater, för mycket vitt bröd, pasta och pizza. Bästa maten åt vi i samband med ett test i Valencia. Vi fick grilla köttet själva vid bordet på restaurangen. Suveränt gôtt.”

 

Årets bana:

”Imola och Monza var häftigt, men ett regnigt Spa är bäst.”

 

Årets prischeck:

”Måste väl ändå vara rookiepriset i Superstars, 900.000 kronor, även om pengarna ska investeras i nästa års mästerskap.”

 

Årets teamkompis:

”Får bli Nykjaer som tacksamt nog, för mig, snodde nog med poäng från Rydell.”

 

Årets märkeskollega:

”Larini som snodde totalsegern från sin Mercedes-kompis Liuzzi.”

 

Årets fingertoppskänsla:

”Ronnie Bergström. Häftigt hur vi flera gånger har lyckats göra små ändringar som gjort stor skillnad, till och med under kval, då man normalt sett inte ändrar så mycket.”

 

Årets klocka:

”Jag hade alltid samma klocka på mig under alla race-dagar hela säsongen, utom kvaldagen på Vallelunga, då jag glömde den på hotellet. Den dagen startade inte bilen i depån och pappa bröt armen…”

 

Årets moment:

”Är väl två stycken egentligen, när jag åkte baklänges över krönet på Sturup och på Spa när jag hade fullt på femman och fick sladd – med slicks. Pergusa? Då bara small det. Jag hann inte tänka något före…”

 

Årets bråk:

”På Mugello, när två chaufförer var i famntag med varandra, ett par riktigt upprörda pastaätare.”

 

Årets start:

”Knutstorp i race 1 när jag försökte på utsidan om Nykjaer. Det var en rejäl chansning…”

 

Årets kommentar:

”Tony Fors när han tittade på fotboll och såg linjedomaren vifta med sin rödgula flagga: ’Oj, är det oljeflagg?’”

 

Årets mek:

”Den har Emil Andersson tjänat ihop till när han efter STCC-segerfesten skulle cykla och klagade på att en lakritsrem hade trasslat in sig i ekrarna. Det var visst ett vajerlås visade det sig…”

 

Årets fokus:

”Det jag presterade på Solvalla, hela helgen rakt genom.”

 

Årets varv:

”Sista varvet på Spa. Jag var tre sekunder snabbare än Morbidelli som i sin tur var långt före trean. Jag ville verkligen ta den extrapoängen för snabbaste varv.”

 

Årets grej:

”Totaldominansen på Imola, hela team-grejen. Bilen läckte olja, vi stod över träning nummer 2, Tony Fors satte ’blöjor’ på bilen i form av frottéhanddukar, Morbidelli körde på mig och tvingades bryta, ändå vann vi allt. Det var helt otroligt.”

 

Årets snabbaste:

”Det måste ju vara jag…”

 

Därmed avrundar vi Johans vecka för ett tag och återkommer när det börjar hända spännande saker igen.