Volkswagen Team Sweden

Idag blev det en heldag i skidspåren, fast utan skidor. Jag åkte upp till hålan jag bodde 4år i medan jag gick på skidgymnasiet, i Torsby. Vi som gick på idrottsgymnasium gick ett extra år för att kunna satsa stenhårt på vår idrott, genom att åka på läger och träna under skoltid. Efter åren som junior på skolan var det dags att ta klivet upp att bli senior, ett stort kliv som ofta kräver flera års träning med blygsamma resultat. Man brukar säga att toppen som längdåkare är vid ca 28års ålder. Sommaren till att jag skulle bli senior började min racingkarriär och jag la längdskidorna på hyllan, medan flera kompisar fortsatte. Det var skandinavisk cup idag, disciplinen var 15km klassisk stil. Köpte en startlista och placerade mig i en backe med klockan och coachade kompisar jag inte träffat på länge när de kämpade i spåret. Även om jag själv tränar endel, så lever dem fortfarande för att pressa sina kroppar till det yttersta flera gånger i veckan, och det kliar lite i benen när man själv inte tävlar. Men jag vet vad det innebär. Nämligen, träna, äta, träna och sova. Alltid balansera träningen utan att bli sjuk, undvika folksamlingar för att inte dra på sig onödiga förkylningar och fester var inte ens att tänka på. Men det är en tjusning jag ändå saknar ibland. När suget efter att åka skidor idag var som störst ställde jag mig frågan, "Skulle jag byta ut porschen mot detta? ...Nej=)". Men jag tror att de 4 åren i Torsby var otroligt lärorika, att flytta hemifrån vid 16år är en stor utmaning. Träna väldigt mycket, äta bra och lära sig hur kroppen fungerar var nyttigt. Imorgon blir det en dag till i spåret, då är det 20km masstart. Lite enklare att hålla ordning vilken placering dem har då=)

JK