Johan står på nosen, påverkar P4-utbudet och gör ingenting.

 

”Förra veckan var jag ute på en resa med Svenska Bilsportförbundet. De planerar att köpa in en simulator med syfte att ge körträning åt de som är med i landslaget. Jag och Timmy Hansen fick frågan från förbundskaptenen Magnus Lampert om vi kunde följa med och testa de två alternativ som är mest aktuella. Vi flög först från Arlanda till Helsingfors. Därifrån blev det propellerplan till Tammerfors, vilket var en upplevelse i sig. Det var ganska mycket turbulens och därför väldigt gropigt och när vi skulle landa så kändes det som vi gjorde det mer eller mindre på nosen.  Vi undrade om det var normalt för ett sånt litet plan så när vi klev av frågade vi flygvärdinnan om vad hon tyckte om landningen. ’Dålig’, blev det enda svaret, ha-ha. Därefter flög vi till London för vidare transport till ett ställe någon mil norr om Heathrow. Då var det dags för nästa episod. Själv var jag trött och hade nästan somnat när Timmy plötsligt klappade i händerna och skrek ’Stay awake’. Vad håller han på med? undrade jag, men då var det tydligen taxichauffören som hade somnat mitt ute på motorvägen.”

 

Det låter äventyrligt. Kanske var lugnare i simulatorerna… Kändes det som att en sån anläggning skulle ge något?

 

”Det tycker jag. Jag har ju bara kört dataspel tidigare, men det var ju skillnad i känsla med det här, särskilt simulatorn i England. Den var riktigt bra på en del grejer. Timmy, som har kört mycket gokart, konstaterade att det finns en hel del saker man kan få med sig i steget från gokart till bil. Det kan gälla högerfotsbroms eller vänsterfotsbroms, beroende på vilken bil man förbereder sig inför. Man kan ta fram mönster i hjärnan för foten och blicken så att reaktionerna hänger med. Det man inte får i en simulator är ju G-krafterna och man känner inte alla ojämnheter som kan finnas på en riktig bana. Man kan inte heller framkalla fartkänslan och respekten för fart, men med lite distans till testet tycker jag det skulle vara en vettig investering.”

 

 En annan sak du har testat under veckan är ju att vara discjockey, i radion dessutom, P4 Värmland.

 

”Jag fick sätta ihop min egen låtlista till en intervju. Det blev väl inte den vanliga P4-musiken kan man säga.

 

Metallica, Godsmack och Red Hot Chili Peppers…

 

”Det var inte så väldigt genomtänkt lista förutom just låten med Red Hot Chili Peppers. Den finns det en historia kring. När jag gick på skidgymnasiet i Torsby hade jag den låten som väckningssignal på min telefon. Det innebar ju att den ringde ganska ofta eftersom man alltid sov minst två gånger mitt på dagen i samband med träningen, särskilt när man var på läger. Äta, träna, sova, äta, träna, sova, så höll det ju på, så när den låten drar igång så blir det alltid känslan: ’Var är jag, vad ska jag göra nu?’. Många år senare hade jag en annan telefon som valde mellan 200 låtar som väckningssignal och en morgon så blev det just den där låten. Då fick jag en riktig flashback i kroppen. Jag brukar inte relatera så mycket saker till musik, men då fick jag den där känslan ’Vad är det jag ska ut och träna nu?’

 

I den där radiointervjun berättade du också att du lätt blir åksjuk och är väldigt åkrädd.

 

”Åkrädsla tror jag inte alls är ovanligt för oss tävlingsförare. Allra värst är det om jag ska åka fort på racerbanan med någon annan förare, men det kan räcka att sitt bredvid när vi ska härifrån verkstaden och in till stan för att käka lunch. Ifall föraren då väljer ett annat spår genom rondellen än jag skulle ha tagit så är min hjärna redan på väg att börja korrigera och då snurrar det. Det här är faktiskt något som har blivit värre sedan jag började tävlingsköra själv. Åksjuk kan jag bli till och med om jag kör själv. Om jag inte riktigt är alert i körningen utan bara sitter och följer med i vägens svängar så kan jag börja må illa. Då måste jag börja köra mer aktivt igen för att det ska gå över. ”

 

Och träningsveckan?

 

”Inte så bra. Jag känner fortfarande av förkylningen, sprang visserligen en och en halv timme häromdagen, men kanske drog jag igång för tidigt, för nu känner jag mig lite mör igen och har ont i halsen.

 

Men helgen som gick bjöd i alla fall på lite avkopplande semester.

 

”Ja, när jag kom hem från England så stannade jag i Stockholm och väntade på att Zandra skulle komma. Det händer någon gång ibland att vi åker till huvudstaden för att göra ingenting i princip. Det är rätt gôtt faktiskt.”