Volkswagen Team Sweden

- på menyn när vi gästade STCC Airport Race Östersund

Redan när jag med den stora racebussen fick svänga vänster från 61:an mellan Arvika och Karlstad med riktning Inlandsvägen började resan mot något nytt i STCC samanhang.  Med stånkande motor tuggad vi oss uppför Fryksdals-höjden vidare via Sunne, Torsby, över sjumilaskogen mellan Malung och Mora, Orsa, Sveg, Noppikoski, Åsarna och fram till Svenstavik. Efter otaliga resor till vinterparadiset Höglekardalen var resan så här långt bekant men ändå inte. Nu var vägen torr och fin, skidorna utbytta mot racerbilar och destinationen låg i motsats till ”Högis” på östra sidan om Storsjön.
Väl framme vid STCC Airport Arena var ändå allt sig likt, lika välkomnande och varmt motagande som vi var vana vid från trevliga Jämtlänningar.

När jag tidigt på fredagsmorgonen på cykel försökte mig på en besiktning av racerbanan fick jag också klart för mig att bevakningen av flygplatsen fungerade prickfritt. Jag han knappt närma mig området väl skyddat av det nya armcoräcket innan hela security staben var på jakt efter den cyklande inkräktaren. Efter en liten ”tillrättavisning” fick jag lomma tillbaka till säker mark väl upplyst om att jag äventyrat inte bara hela racet utan också sista charterplanet till Turkiet som för övrigt dagen till ära var förgyllt med ett äkta brudpar.
Kanske var det ett nyttigt uppvaknande och en påminnelse inför den viktiga racedagen om att det oftast är små marginaler. För tänk att en liten cykeltur på morgonen äventyrade hela upplevelsen av STCC Airport Race för över 15.000 personer, en charterresa till Turkiet där surt förvärvade sparpengar investerats av soltörstiga norrlänningar och att äventyra den uppdämda förväntan hos ett nyblivet äkta par som såg fram mot sina första nätter som gifta med allt vad det innebär.
När så planet till Turkiet exakt kl 10.15 lättade och alla officiella flygplatsåtaganden var avklarade kunde the total makeover starta och på bara några timmar var racerbanan färdig att ta i besittning. 
Om vi tar fasta på godbitarna från fredagen så fick vi med oss startpositioner i första och andra led med Johan i Scirocco och kvaletta och en raceseger med Porschen.  En hygglig utdelning även om vi liksom vår märkeschef Forsberg aldrig är riktigt nöjda förrän vi står poleposition och vinner vart enda race.

Redan tidigt på lördagsmorgonen började publik ta plats på de olika läktarsektionerna, framåt 11-tiden var det en strid ström som i femdubbla led med raska steg tågade in på arenan. Synen var överväldigad och jag kan ärligt erkänna att jag fick gåshud av att se alla glada förväntansfulla människor fylla upp hela arenan.  
Efter en perfekt start i första racet där vi för ett ögonblick hade alla våra Sciroccos framför värste konkurrenten Rydell  lyckades vi tyvärr inte förvalta de positionerna till fullo vilket var synd. Johan slutade på en andra plats strax för Rydell och snodde åtminstone åt sig några värdefulla poäng i den kampen.

Efter första racet käkar vi lunch, eftersom det är kort tid fram till det andra racet är mekanikerna stressade och serveras mat i kulisserna som oftast intas i raketfart på stående fot. Själv brukar jag smyga in på vår ”fina” avdelning där det serveras allhanda delikatesser. Dagen till ära hade jag faktiskt också en gammal bekant inbjuden på lunch vilket legaliserade min plats vid de linne-dukade borden. Gästen gillade vad som serverades och tryckte i sig gåslever som om det vore köttfärssås.    

I andra racet var Johan efter ett händelserikt första varv med en snygg omkörning av Engström uppe i ledning. Tyvärr fick han som ”belöning” motta helgens enda bestraffning av tävlingsledningen vilket betydde en sorti från första ner till sjätte plats på bara ett varv. Ett förödande straff naturligtvis som framkallade både besvikelse och vrede. Den utsökta lunchen som intagits väl tillagad från vårt eminenta kök gjorde uppror i magen och tycktes villa upp igen som om den varit nersköljd med kaustiksoda.  I matchen Rydell vs Kristoffersson har inte direkt tävlingsledningens beslut gått vår väg, snarare 3-0 till Rydell.
Om vi skall se det från den ljusa sidan konstaterar vi att vi trots motgångar alltjämt behåller ledningen i mästerskapet.

Helgens gladaste förare hittar vi däremot i vår spanske matador Gené. Han hade tills nu inte alls lyckats prestera det han är kapabel till i mästerskapet. Man sakta steg för steg har han förbättrat sig och acklimatiserat sig vilket ledde till att han nu äntligen fick kliva upp på pallen efter sin fin andra plats. Jag vill lova att det var en mycket, mycket nöjd spannjack som summerade helgen. Jordis och Johans resultat gjorde också att vi var bästa team och således vann team-mästerskapet denna fantastiska premiärhelg i Östersund.

Jag vill passa på och tacka hela Östersundsorganisationen för en mycket trevligt helg och meddela att vi hemskt gärna kommer tillbaka. Om allt går som vi vill och Gud är god då som regerande mästare. Nu skall vi skall bara se till att få det jobbet gjort först, men det är en helt annan historia.